Nu har Gunilla åkt hem till barn, häst och villa. Själv sitter jag i ett hotellrum på Jomtien Beach i Thailand och försöker komma på hur jag ska sammanfatta vår semester i Khmerernas rike.
Vår resa i Kambodja började med en -som jag tyckte då i alla fall- galen tuk-tukfärd till hotellet i Phnom Pehn. Med tanke på vad som komma skulle med våra galna bussresor och ytterligare tuk-tuk resor så är det ingen överdrift att säga att vi vande oss vid trafiken och det ständiga tutandet. Förmodligen så stannar samtliga fordon i Kambodja om tutan går sönder. Det verkar nämligen helt omöjligt att köra mer än 30 sekunder utan att tuta, eller vifta med handen som för att säga att här kommer jag så håll undan. Vem som har förkörsrätt beror nog mest på vem som viftar snabbast, eller staccatotutar högst.
Sihanoukville och Otres Beach blev nästa stopp på vår resa. Ett tips från coachen är, ”skit” i att bo i själva Sihanoukville. Ett skräpigt och allmänt tråkigt ställe. Skulle vilja likna det med ett Patong Beach wannabe. Undvik. Otres Beach 2, där vi bodde, var däremot väldigt fint. Ja, bortsett från vår plankhydda till bungalow då. Skorna åkte av vid ankomsten sen var det bara några snabba kliv ner till stranden för mat och en kall öl. Längs hela stranden fanns det många små trevliga restauranger att äta på. Vilket betydde att våra svåraste beslut var när vi gick längs med stranden och försökte välja var vi skulle äta middag.
I Kep hade vi mest regn. Vilket var lite trist för vi hade verkligen velat åka ut till Rabbit Island. som ska vara en sk. paradisö. Nåväl, det får bli nästa resa hit.
Vidare mot Kampot. Mysiga, trevliga, charmiga och alldeles, alldeles underbara Kampot. Med floden som löper igenom staden och strandpromenaden som vi gick på. Det var inte heller jättetråkigt att sitta på en båt vid kajkanten och äta middag när solen gick ner. Där fanns även den gamla stålbron över floden som var så smal att endast gående och mc kom över. Vilken förövrigt var väldigt fin att plåta i solnedgången.
Ja, det var verkligen en väldigt trevlig stad att gå runt i med alla små fik och trevliga krogarna. Och är det något ställe i Kambodja där jag skulle vilja stanna länge i, så är det i Kampot. Om de fixar till ett bättre gym. För det som finns är lite som att de har köpt in begagnad utrustning från Sovjet på 50-talet och sedan låtit den stå ute och rosta till sig lite. Och efter det slängt in den under korrugerat plåttak lite huller om buller.
Vidare mot Siem Reap med Pub Street och den galna wok-kocken som höll på att elda upp hela krogen. Staden där vi firade nyårsafton tillsammans med -som det kändes- hela Kambodjas befolkning. Med klockan som räknade ner mot tolvslaget och vi kollade på den med jämna mellanrum. En Klocka som funkade fin fint ända tills det var tre minuter kvar. Då blev det helt svart på skärmen. Där står vi då tillsammans med några tusen människor stirrar på en helt svart skärm. Antiklimax! Men varför gnälla, det blev nytt år trots den mörkläggningen.
Angkor uppfyllde alla förväntningar jag hade. Om vi pratar om sevärda ruiner så är Angkor något man verkligen inte vill missa. Något annat man inte ska missa är ett besök på något av alla de Killing Fields som finns utspridda över Kambodja. Det kommer inte vara roligt, inte heller speciellt upplyftande men väldigt gripande. Viktigt att se med egna ögon.
Kan jag rekommendera er att åka till Kambodja? Svaret på den frågan är ett sk. rungande JA!
Det trots det helt urusla vägnätet som gör att en resa som i Thailand tar en timme, i Kambodja kommer ta tre timmar. En resa i vilken du kommer färdas i en mögelinfekterad minibuss från -82. Och trots att det är stökigt, skitigt och fullt med fattiga människor på gatorna som gör vad som behövs för att hanka sig fram. Trots det.
För det här är ett märkligt land och ett märkligt folk. Jag förstår verkligen inte hur människor som har gått igenom vad de har gjort, från när det att de var en del av Franska Indokina, till ett Inbördeskrig som gjorde att de röda khmererna tog makten med påföljande folkmord kan vara så in i helvete vänliga. Överallt vi kom så var de leenden och fullt med hjälpsamma människor. Så nästa gång ni tänker åka till Thailand, åk istället till Kambodja. Ni kommer inte ångra er. Man kan även se det som en form av bistånd. Lite som hjälp till självhjälp. För mer pengar in i landet kommer att göra att fler människor får det bättre och samtidigt så får ni en jäkligt fin upplevelse. Win-win alltså.
Ja, som sagt nu sitter jag här i Jomtien och knattrar på Äppeldatorn och inser att även fast vägar och transportsystemen är så pass mycket bättre i Thailand än i Kambodja så vet i alla fall jag vilket land jag helst reser till.
Vi ses igen Kambodja!
To be continued….