Började dagen klockan fem på en bensinmack ätandes en biscuit fylld med ägg och bacon. För de som inte vet vad en amerikansk biscuit är så kan jag berätta följande: Tänk på den torraste scones ni någonsin ätit. Fundera sen på hur torr den varit om den legat i skafferiet i sex månader och väntat på att bli uppäten. Det är en biscuit. Om jag tycker om det? Inte direkt, men om det inte finns nåt annat så får man tugga i sig (pun intended) det. När denna frukostfest var nersköljd med en kopp kaffe av det svagare slaget så började dagens tur.
När jag satt och kollade på google maps igår så fattade jag ett beslut som skulle viss sig mycket klokt. Nämligen att jag struntar i Färda och håller mig istället till Highway 19 och 11. Vilket var bra av två skäl. Jag slapp jagande hundar, plus att det inte alls var lika mycket upp och ner med superbranta backar. Fick trots det ihop 1122 höjdmeter. Men är inte alls lika slut som jag var igår. Tack och lov för det, för jag somnade lite före sju igår😂.
Och nu är jag alltså i en stad som heter Marion, men jag tvivlar på att den har nåt med Robin Hood att göra. Har precis varit och ätit lunch på en mycket bra mexikansk krog. Det har blivit en hel del mexikansk mat på den här resan, så jag tror vi skippar tacofredag i typ ett år.
Eftersom jag har blivit helt värdelös på att ta bilder så är det där också den enda från idag. Får skylla på att det varit grådaskigt och duggregn hela dagen.
Vad som är positivt är att jag nu har ungefär 93mil kvar till New York! Gäller bara att försöka undvika de värsta backiga kringelkrokarna så blir det nog bra.
Här är lite cykeldata från dagen:
Vi får se vad morgondagen bjuder på för förutsättningar, för som Christer Björkman sjöng 1992: Imorgon är en annan dag.
To be continued….