Idag har varit en riktigt bra dag för en grånad cyklist i övre medelåldern. När jag stack iväg imorse var det 15 grader och stjärnklart. Det perfekta cykelvädret har sen hållit i sig hela dagen med växlande molnighet och inte en endaste droppe regn. Det enda som stört lite är en väldigt envis motvind. Men den visste jag om redan igår, så jag hade förberett mig mentalt.
Min plan för dagen var att köra minst 13mil så att jag sen skulle ha mindre än 80mil kvar. Det blev 15 mil och nytt rekord i antal höjdmeter på en dag, trots att det har totalt sett gått utför. Och utför har det gått med besked.
Det var framför allt vid ett tillfälle när jag kom fram till ett backkrön och såg en skylt som varnade lastbilar för att det skulle luta mycket. Som det lutade sen! Trots att jag satt så upprätt det gick för att fånga vinden och att jag bromsade stötvis för att hålla ner farten så gick det i drygt 50km/h. Jag var helt slut när det äntligen planade ut lite. Jag har verkligen inget emot nerförsbackar men de får gärna vara lagom branta.
Det är inte helt avspänt att sitta på en cykel som är full med packning i de hastigheterna. Speciellt som personskyddet består av ett par cykelbyxor som är något tjockare än ett par nylonstrumpor, en lika tunn tröja och på huvudet en hjälm som består av lite frigolit och en hakrem. En kastvind eller grop i vägen så är det kört.
Det skulle kunna bli så mycket mer än en sk. thailandtatto, snarare en West Virginia råbiff. Vilket vore ett lite onödigt sätt att avsluta resan på.
Trots en del branta backar så måste jag säga att scenerierna här i West Virginia är helt magiska. Speciellt nu när jag undviker de mest hundinfekterade småvägarna. Jag får se hur långt det blir i morgon, det beror på hur mycket krut det finns kvar i benen. Nu är det iaf 78mil kvar till NY.
Här är lite mer grafer från dagens tur:
To be continued….