Oops, framme i Seligman

Eftersom jag somnade halv åtta igår kväll så var det kanske inte så konstigt att jag vaknade innan klockan ringde 3:30. Jävlar vilken partyresa det här är. Men två små yoghurt och en Starbucks iskaffe senare så var jag påväg. Tanken var att jag skulle cykla till ett ställe som heter Peach Springs som ligger i Hualapai reservatet. Det skulle ju finnas ett hotell och det verkade sådär lagom att cykla 80km.

Kom dit runt halv elva och gick in i en liten affär och köpte en burrito och dricka. Unnade mig också en stor jävla glass💪. Tyckte jag var värd det😂

När jag satt utanför affären så märkte jag att, det inte var jättevarmt, (32grader) samt att det var lite molnigt och vinden kom från väster. Började kolla lite på rutten för att se hur många höjdmeter samt hur långt det var till Seligman. Visade sig vara 60km och lite drygt 300 höjdmeter till. Och eftersom jag är lite som gumman som skulle hämta ved (ja ni vet, kan jag ta det här vedträt så kan jag ta det där också, osv, osv). Därför så bestämde jag mig att göra ett försök. Tänka sig, det gick bra för nu är jag här.

Här bor jag

Ok, ibland när det är för jäkla branta uppförsbackar eller som nu när jag ligger i här sängen och det värker lite överallt i kroppen är det inte konstigt att tankarna kommer.

Varför i helvete tyckte jag att verkade vara en toppen idé att försöka cykla tvärs över USA.

Men sen när jag tänker ett varv till så inser jag hur lyckligt lottad jag är som får göra en sån här resa. Både det att jag har möjlighet att vara ledig i drygt tre månader och också för att kroppen håller. Trots att det som sagt värker en hel del nu. Men det kommer nog bli bättre när kroppen vant sig med att nöta på cykeln under lång tid.

Det är även så att om jag inte gjort det här hade jag missat några episka soluppgångar i öknen, för att inte tala om hur sjukt häftigt det är att cykla på natten med en helt magisk stjärnhimmel.

Ensamheten är öronbedövande

Här är lite bilder från Seligman som jag tog när Gunilla och jag åkte förbi med bil för två veckor sen.

Mater från Cars
Harry Haffa
Aldrig fel med en mural
Finns till och med mataffär,

Imorgon måste jag hålla mig i det berömda skinnet och inte tokpressa. Målet är att ta mig till Williams, en sträcka på ungefär 70km och förhoppningsvis inte gör brant. Här är lite data från dagen om det är någon som är intresserad.

Som sagt, det gäller att äta en del😂
Grön backe

Nu ska jag köra rehab på de aktre regionerna😂

To be continued….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *