Jag gick in på Crossroads Cafe och skulle käka en stadig frukost, och under tiden som jag väntade på min Burrito så passade jag på att kolla lite nyheter hemifrån. Aptiten och reslusten försvann väldigt snabbt. Det finns en hel del som jag skulle vilja säga om dem som har utfört det här jävla illdådet och de som inte har tagit de här hoten på allvar, men med tanke på hur mycket som skrivs på Facebook och medierna så behövs det inte en till som spyr ut sin galla. Jag nöjer mig bara med att säga:
FY FAN FÖR TERRORISTJÄVLAR!!
Ok, om det nu är någon som fortfarande är intresserad av att veta vad jag haft för mig de senaste dagarna så kommer fortsättningen på min lilla reseskildring här:
Som sagt, efter den något deppiga frukosten så bestämde jag mig för att det var dags att dra vidare mot kusten. Eftersom jag nu hade ett parkpass som gällde i en vecka så tog jag vägen igenom parken en gång till fast med några fler avstickare den här gången. Självklart så hittade jag några nya stenar att plåta. Just stenbilder är kraftigt underskattade i reseskildringar, eller hur?
Jag hade ställt in Huntington Beach som mål och även gjort inställningen ”vacker väg” och att undvika motorvägar på min trofasta reskamrat Navigon, (utan vilken jag inte hade kommit någonstans på den här resan). De inställningarna visade sig göra att vi tog vägen över San Bernardino Mountains på väg mot Beach Inn Motel i Huntington Beach. Vilken lyckträff det var. 150km serpentinvägar med grymma scenerier. Som mest var jag uppe på över 7000 fot och körde min lilla Mustang cab. Snön låg kvar och folk åkte skidor för glatta (ursäkta ordvitsen) livet. Cab uppe, inte cab nere när det är under tio grader i luften. Men som sagt den roadtrippen är nog topp fem för mig. Rekommenderas varmt! Tror ni jag stannade och tog några bilder? Inte då. Jag får skylla på att det fanns dåligt med platser att stanna bilen på, det var kallt och jag glömde helt enkelt bort att plåta. Så jäkla fint var det.
När jag kom fram till Beach Inn Motel och hade parkerat bilen knallade jag bort på repan för att kolla om de hade något rum ledigt. När jag kom fram så visade sig dörren vara låst. Men det lyste så välkomnande innanför, så jag tänkte att jag provar väl att knacka på så får jag se vad som händer. Efter vad som verkade vara en evighet, vilket det förmodligen inte var, (men det kändes som det, för jag var så pissnödig att det skvalpade bakom ögonen), så dök det upp en gammal kinestant och tittade på mig genom glasdörren. Hon visade sig senare vara en underbar människa, men nu när jag såg henne för första gången så tänkte jag bara Yoda from China. Hon öppnar sakta dörren och säger:
-Yeees?
-I´m wondering if you have a room available?
-Yes we have loom for you. How many person?
-It´s just me.
-I give you discount if you plomise only sleep in one bed.
Jag ser förmodligen ut som ett frågetecken nu och tänker för mig själv att det var ett märkligt löfte att ge.
-It´s only me, how could I sleep in two beds at the same time?
-A, but you know sometime people do, you plomise me you don’t ?
-Yes i promise that.
Ja,vad gör man inte för att få lite rabatt på hotellpriset, och nu var det så bråttom att komma till en toa så jag hade nog kunnat lova vad som helst.
Slängde in mina väskor på rummet och bytte om till shorts, dags för en löptur före middagen. Gick väl sådär. Artrosknäna verkar inte vilja vara med på löpning längre så jag får nog hålla mig till cykling i fortsättningen. Jaja, så är det med det. Efter det så blev det middag och tidigt i säng. För anledningen till att jag ville åka till Huntington Beach var att jag visste att det brukar vara en inofficiell bilträff utanför Adams Donuts i korsningen Adams & Magnolia.
Pensionärspoäng måste det väl i alla fall vara när klockan ringer 5:30 och man är vaken redan 4:45. På semestern. Snart så går jag väl upp innan jag går och lägger mig. Tyvärr så hade det regnat hela natten och det fortsatte att dugga på morgonen, vilket gjorde att det inte kom så många bilar som det brukar göra. Det var vad folket på plats sade till mig. På tal om folket som var där, jag har sällan träffat så många trevliga människor.
Det är jäkligt snyggt med regndroppar på en fin bil.
Efter en hel del socialiserande och inmundigandet av typ 300g croissant och en kaffe så drog jag mot LA och Super 8 Motel där Patrik och jag ska tillbringa en vecka samtidigt som vi tränar, åker runt med bilen. Det kanske finns en liiiten risk att vi kommer dricka några pyttesmå bira. Det ska ju vara så bra för återhämtningen vid träning. Eller var det tvärtom? Försöker göra mitt bästa för att glömma faktiskt. Efter mitt första träningspass på Golds Gym och en dusch så stack jag iväg till Venice Beach ett tag. Jag var lite sugen på att plåta vid skejtparken igen. Här är lite fler bilder på galningarna.
Som ni ser så är det alltså inte tillräckligt svårt att stå på en bräda med pyttesmå hjul samtidigt som man hoppar. Den här killen åker fram mot staketet med en bräda i handen och när han är i luften så byter han bräda att stå på. Ganska vass!
Imorgon är det dags att hämta Patrik på LAX. Sen jävlar smäller det!
To be continued…..