Sitter med en degig våffla med oäkta blåbärssylt och tycker lite synd om mig själv, men så kollar jag upp vädret hemma och blir genast på bra humör. 2 grader och regn, moahahaha. Tror kanske jag stannar kvar här ett tag till. Bortsett från den dåliga frukosten och det ljusbruna kaffevattnet i styrenmuggen så flyter dagarna på här i solen. Vi tränar på Golds Gym på morgonen, sen hem för en dusch och iväg med bilen för att kolla runt på stan. Så för att sammanfatta det lite, vi mår jäkligt bra!
Nu var det så att Patrik inte kom till LA bara för att träna och dricka öl med mig, han hade även ett uppdrag. Patrik hade nämligen tänkt leta reda på några gamla vänner som han inte sett på 7 år, och vilket jakt det skulle visa sig bli. Börjar med att googla för att försöka få fram en adress eller ett telefonnummer till Rick och Helen. Perfekt, vi hittar en adress till Ricks firma och sätter oss i bilen för att åka dit. Men väl på plats där så finns det inte ett spår efter varken Rick eller hans firma. Ok, på google igen. Hittar en ny adress, nu till Helens skönhetssalong. Iväg med bilen, igen.
Efter en inte direkt köfri resa är vi framme. Stället ser ut att ha varit stängt sen strax efter kriget, men det står ett telefonummer på dörren som Patrik ringer. Det visar sig att Helen sålt salongen för 12 år sedan. Uppdateringsfrekvensen på LA phonebook är inte värd ett skit. Provar google igen. Den här gången hittar vi en hemadress i Manhattan Beach som vi åker till. Efter mycket kryssande fram och tillbaka bland väldigt smala gränder och gator så anländer vi snart till 444 33st. Gissa vilket hus som var demolerat? Japp, 444 33st. Men vad fan är det som händer? Ska vi aldrig hitta de här människorna?
Efter lite kreativt sökande på Facebook så hittade Patrik Helens bror Hector och skickade iväg ett meddelande. Facebook visade sig leverera det som inte LA phonebook kunde. Hector svarade och vi fick tag i ett mobilnummer till Helen. Provar att ringa. Trumvirvel, Helen svarar.
Nu har vi varit och träffat Helen och Rick i deras hem i Marina del Rey. Blev bjudna på grymt goda hemlagade tacos, med det är inte så konstigt eftersom Helen är från Mexico. Avslutar kvällen med att gå ut till bilen och märker snart att det inte finns någon luft i höger bakdäck. Jaha, bara att ringa Alamo recovery service, för det finns såklart ingen domkraft eller fälgkors i hyrbilen. Sen iväg till närmaste hyrcenter och byta bil, och se vilken fin bil vi fick istället för den gamla vita.
Vi har inte bara varit tränat och varit runt och letat efter folk. Vi har även besökt en hel del jäkligt bra restauranger på jakt efter bra mat, och vilken mat vi har hittat. Här kommer det lite matporr.
Ölen smakade speciellt bra ihop med de här goda kycklingvingarna!
Ett kvarter ifrån vårt hotell ligger det ett litet hål i väggen där de serverar autentisk mat från en region i Mexico som heter Oaxacan. Det här är en av de goda rätter vi har provat där. Den har ett så krångligt namn att jag inte kommer försöka stava det. Låt oss kalla den Tortillatårta med smaskens pålägg.
Ja just det, ibland kan frukosten vara ganska bra.
To be continued…..