När jag klev ut ur rummet klockan fem imorse så trodde jag inte mina ögon. Det var så dimmigt och fuktigt i luften att det nästan gick att ta på. Varje andetag kändes som att bli duschad i munnen av en blomspruta. Det var en häftig känsla, men kanske inte de bästa förutsättningarna om man ska ut i trafiken och cykla, för det betydde också att sikten var rätt usel. Som tur var började det lätta så fort solen försökte klättra över horisonten.
Jag visste att morgonen skulle bli ganska tuff. Enligt Komoot så hade jag en rejäl stigning de första 12km och efter det skulle det bli lite mer upp & ner. Det är la inget å hymla om, utan det var skitjobbigt i början med backar utan ett slut i sikte. Så här skrynklig ser jag ut efter en klättring 😂
Men sen, vilka vägar alltså! Det var som att cykla fram i ett drömlandskap med en väg som slingrade sig fram genom en regnskog. Så trots att det inte var slut på uppförsbackar så var det en dröm att cykla.
När jag började i morse var jag på drygt 300möh, nu är jag på 240möh och som mest var jag uppe på 610möh. Det har alltså varit mycket upp och mycket ner idag. Imorgon kommer det äntligen börja gå uppför mot den högsta punkten som är på ungefär 1000möh. Men dit är det lite drygt 25mil så jag har en del att göra innan de sista 100milen, som ska vara ”platta” till NY. Återstår att se😂
Här är lite cykeldata för de som är intresserade.
To be continued….