När väl dimman lättat och många backar senare rullade jag in i Sparta Tennesse med mycket trötta ben. Nu märks det tydligt att jag är påväg upp över Appalacherna. Tyvärr så jag jag inget val om jag ska till New York än att ta mig över.
Märkligt egentligen, igår var jag i Libanon och nu är jag i Sparta och förhoppningsvis kommer jag fram till nya York inom en snar framtid. Tänk vad mycket immigranter har påverkat det här landet.
En annan sak som är mycket märklig är vilka som driver motellen här. Med ett undantag så har motellen som jag har stannat på drivits av en indier, som härstammar från delstaten Gujarat och heter Patel i efternamn. Det mina vänner är märkligt! Eller början på en konspirationsteori😂
Som vanligt startade jag en timme innan solen gick upp. Hann ungefär två mil innan solen klättrade över horisonten och när den väl visade sig var det riktigt skönt. Det är nämligen så att dagens bästa tid för cykling är från soluppgången till klockan nio ungefär. Det är precis lagom varmt och fortfarande svalt och krispigt i luften. Efter ett är det hopplöst varmt.
Landskapet är helt fantastiskt. Vägarna är i förhållande vis bra skick och framförallt inte spikraka i två mil. Det märks också att det är lite mer välbärgade människor som bor här för husen och trädgårdarna är i toppklass. Och jag har inte blivit jagad av en enda hundj…l på hela dan, bara en sån sak. Nå, det var ju det där med backarna. De är verkligen stygga. Men det är vad det är, så ingen idé att klaga för mycket och som tur är så kommer det lite tillfällen att fota och vila ibland.
Nu har jag 18mil kvar till Knoxville, vilket kommer ta två dagar att cykla. Därefter vänder jag upp mot nordost. Hoppas verkligen att de sydliga vindarna håller i sig så jag får lite hjälp på traven.
Här är lite data från dagens tur.
To be continued….