Och på den tjugofjärde dagen vilade han, igen. Ty det hade fattats ett enhälligt beslut att inga cykelbyxor skola komma i närkontakt med den sargade kroppen på minst fyrtio timmar.
Igår blev jag utbjuden på barbecue av Steve som jag träffade tidigare på dagen. Vi gick på Toby Keiths restaurang (Toby Keith är tydligen en skitstor countrystjärna och när jag erkände att jag inte visste vem det är, då verkade de undra vilken planet jag bott på) där vi även träffade Steves bror med fru. Grymt trevlig middag där vi pratade om allt från min tur till läget i USA och hur det går ett för Sverige med vår Natosansökan.
Efteråt så körde Steve runt mig j sin bil och gav mig en riktig genomgång av OKC kryddat med hur mycket historisk information som helst. Mycket lärorikt, men tillslut kände jag att det var dags att åka tillbaka till hotellet och vila. Ska jag vara helt ärlig så gällde det mest öronen, för den mannen kunde verkligen prata.
Vi hann bland annat kolla in den nygjorda kanalen som går genom Bricktown. En dryg kilometer lång trafikerad av små kanalbåtar och kantad av krogar och caféer.
Annars så har dagen mest bestått av att slappa, äta och slappa lite till. Ok, jag har hunnit ta en tur med en spårvagn genom downtown. Gjorde det mest för att se om jag kunde hitta en mataffär så jag kunde bunkra på med bars och vatten. Men icke. Jag bor alltså väldigt centralt i stan och enligt folk jag frågat så ligger den närmaste mataffären en åtta minuters bilfärd härifrån. Det är ju inte klokt. Får bli till att bunkra upp längs vägen imorgon.
Som sagt, imorgon bitti bär det av igen, i riktning mot Memphis. Är nog inte helt omöjligt att det blir ett besök på Graceland.
To be continued….