Rats

Herr Cyklist har idkat lägesförflyttning av sig själv medelst tramptag till Rawai Beach som ligger vid sydspetsen av Phuket. Det var en sträcka på runt 14km, alltså inte speciellt ansträngande.

Väl på plats så var det dags för en lunch och som man säger ”glad i hågen” gick jag in på en restaurang vid strandpromenaden nära hotellet för att äta lite mat. Efter en snabb genomgång av menyn insåg jag hur dyrt det var och blev då definitivt mindre ”glad i hågen”. Ok, jag fattar att det är en strandort på Phuket och att det är högsäsong, men 400 baht för en pizza, 250 baht för Panang curry med kyckling. Jämför man priserna på traditionell thaimat så är det nog 2,5 gånger dyrare här än i Phuket Town, för att inte tala om hur stor skillnad det är mot i småstäderna i norra Thailand.

När det senare på kvällen var dags för middag så hittade jag en hel radda med mindre thai krogar längst bort på stranden som var både mysigare och mycket mer prisvärda.

Hotellet jag har bokat är kanske en aning slitet i kanterna, men det gör inte så mycket för sängen är (som omväxling) mjuk och jag bor i ett hus med uteplats som ligger typ tre meter från poolkanten. Lyx! Och om två dagar är Fru Bergman på plats för en välförtjänt semester i värmen. Tror jag får byta ut cyklandet mot motorcyklande, så vi kan åka runt och upptäcka ön tillsammans lite mer.

På tal om motorcyklar och framförallt säkerhetstänket här, så kan man väl säga att det skiljer dig en hel del mot hemma. Nu har jag såklart varit i Thailand så många gånger att jag inte blir förvånad längre, men för någon som kommer hit för första gången från Sverige, trygghetsnarkomanernas land, så måste det komma som en liten chock.

Det är väldigt vanligt att man ser en pappa, mamma samt två barn på en motorcykel på väg till skola och jobb. Igår såg jag en dubbelsäng på en trehjulig mc. För några dagar sen åkte det förbi en pickup med två långa bambustörar som stack ut säkert två meter framför och bakom bilen, men det som stack ut mest var nog killen som låg uppe på taket ovanpå bambun och vilade sig. Kan ni tänka er, helt utan bilbälte.

Förövrigt så har jag inte sett en enda bil med ett barn fastsatt i en barnstol. Varken framåtvänd eller bakåtvänd. Det var som när jag fick hjälp med cykeln i Chumpong av den där trevliga cykelmeken och hans son följde med i bilen när han skjutsade tillbaks mig till hotellet. Han satt inte still en enda sekund utan var nere och kröp på golvet, stod på huvudet i stolen med fötterna uppe på ryggstödet. Tror nog grabben var över hela bilen.

Jag hatar råttor! På riktigt, råttor är något av det värsta jag vet. Ja, jag vet att det vimlar av råttor i Thailand, men de brukar var ganska skygga och dra sig undan när det kommer någon på två ben. Döm av min förvåning när jag gick på stranden på väg tillbaks till hotellet efter middagen och såg flera råttor som helt obekymrat strosade runt och letade mat mitt framför mig. De verkade inte heller vara så intresserade av att avbryta det de gjorde så jag tog mig snabbt upp på vägen igen och kommer i fortsättningen inte gå på stranden i mörkret.

Imorgon blir det lite backträning på cykeln på morgonen innan lunch och sen tror jag nog att jag ska hålla mig vid poolen med en bra bok och bara chilla resten av dagen. Bara för att jag kan.

To be continued….