Tre män gick upp för en kulle, två svenskar kom ner för ett berg.

[:sv]Det har dykt upp en ny kille i kvarteret, en Seascape 27 med en mycket trevlig tysk vid rodret som heter Bodo Genz. Efter lite prat om var vi kommer från och vad vi gör hemmavid, så börjar det pratas båtar, segling och äventyr i största allmänhet. Bodo berättar att han numera bor i Österrike och är en passionerad fallskärmsflygare och har deltagit i ett flertal VM. Nyfiken som jag är så frågar jag hur det gått, och lite motvilligt berättar han att det blivit ett silver i lag-vm. Han är inte en speciellt skrytsam person med andra ord. Trevlig egenskap hos en människa, något fler borde ta efter.

Bodo har tagit med sig en lite mindre lättvikts-skärm som är framtagen för att ha med sig vid bergsbestigningar, för att på så sätt få ett roligare sätt att ta sig ner från toppen på än att gå. Vad kan då vara ett lämpligare ställe att prova den på än här i Sipnata. Det finns skapligt höga kullar, mistralen blåser stadigt från norr, och tydligen så har han fått sällskap påväg upp till toppen. För det är klart att Kjelle och jag inte kan tacka nej till möjligheten att få se det på nära håll.

Nu är det så att bergen här på Kornati inte direkt är lätta att ta sig uppför. Rakbladsvassa stenar som ligger utslängda lite hur som helst, däremellan är det gräsbevuxna gropar som är helt omöjliga att veta hur djupa dem är. Ormar? Blir alltså till att hoppa som något större bergsgetter från sten till sten. Bergsgetter med artros i mitt fall, men vadfan vad gör man inte för en bra bild.

Det tar oss ungefär en timme att gå upp till toppen, jag bärandes på kameran, Bästefar Kjell med vattnet och Bodo med sin skärm i en ryggsäck. Bra träning fick vi på kuppen också, kan lova att det är ganska jobbigt att traska uppför de här kullarna i över 30 graders värme. Efter en andningspaus för oss, och lite funderande från Bodos sida var han ska starta, är det dags att ordna med utrustningen inför flygningen. Som ni ser så är det mycket linor och tyg är det att hålla reda på. Kjelle får uppgiften att hålla i skärmen innan liftoff, och jag gör det jag brukar göra, tar bilder.

Allt funkar klockrent och Bodo är snart i luften. Han är nere i dalen på fem minuter, vilket vi inte är. Eftersom det är värre att gå nerför så tar längre tid nu än det tog att ta oss upp. Att jag inte tänkte på det innan? Tillbaka vid båten blöt som en hund, tyvärr inte av vatten. Fast jag borde inte klaga, vattnet är varmt i havet och jag har varit med om en häftig upplevelse till.

Förresten, Bodo landade utan att krascha!

Här är lite bilder att titta på:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Imorgon är det segling igen, för vi ska tävla mot Bodo tillbaka till Jezera och Free Spirit Sailings ettårs kalas. Vi får väl se till att spöa segelflygarn då. Första pris är tre bärs, och en glass till mig.

To be continued….

 [:en]There is a new kid in town, a Seascape 27 with a very nice gentleman from Germany called Bodo Genz at the helm. After some talk about where we are from and what we do back home we start to talk about what boats, sailing and adventures in general. Bodo tells us that he live in Austria now and that he is a passionate paraglider that has participated in several World Championships. Being a curious person, I ask how he has done at the competitions, and a bit reluctantly he tell me that he has won the silver medal one time in the team competition. He seems to be a person that don’t like to brag, a very admirable quality in a person, and something more people would be good to follow.

Bodo has brought with him a light-weight para-glider that is developed for mountaineering as an easier way to get down from the mountain than walking. What can be more perfect then to try it here in Sipnata. The hills a decent, the mistral is blowing steadily from the north and apparently hes got company on his way up to the top. Mostly because Kjell and I would´t miss this for the world, the chance to see it close up for the first time, and get some exercise at the same time. Win-win.

The mountains in Kornati are not exactly easy to get up on. There are razor sharp rocks littered all over the place, and in-between them there are overgrown holes that is impossible to see how deep they are. Snakes? So we have to jump from one rock to the other, not a very easy task for my arthritis knees. But what the hell, it´s worth it as long as I get one good picture of him flying away.

It take us about one hour to get to the top, me carrying the camera, Kjell the water and Bodo his para-glider in the backpack. We got some good exercise during the walk I can tell you that. It´s pretty hard to walk uphill in over 30 degrees of heart. After a breather for us and some thinking from Bodos side about where he should start from it is time to sort out the gear. As you can see in the pictures there are a lot of lines to sort out, lets hope they don´t get tangled up. Kjell get the task of holding the glider up and I do what I usually do, taking pictures.

Everything works perfectly and soon Bodo is in the air. He will be down in the valley, which we will not. because it is harder to go downhill than uphill it takes us longer this time. Why didn´t I think of this before we went up? Back at the boat in the harbor wet as a dog, unfortunately not from rainwater. But I should´t complain, the water is hot, the sun is shining and I got to experience another adventure.

Btw, Bodo landed without crashing!

Here are som pictures from the day:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tomorrow we are going to sail again, because we are racing Bodo to Jezera and Free Spirit Sailing one year anniversary. Lets hope the swedes win this. First prize is three beer and an ice-cream for me.

To be continued….

 [:]