Den långa färden

[:en]Thursday 14/7.

One could actually believe that we don´t sail at all on this sailing adventure. That is not correct. We have done some sailing since the last blogpost. We took a short 5nm trip to the town of Tribunj. We had good winds of about 6-8 m/s so the sailing was just great. After some lunch and a little sightseeing we decided that it was time to go back to Jezera. While we had lunch the wind had picked up to around 10m/s with 14m/s in the gusts.

Gunilla and Sofi decided to take a cab back to Jezera. Lucky for us they could help us when we left the docks. It´s always helpful with an extra pair of hands if something unexpected happens. I´m the first to admit that it was good to have some extra space in the boat.

We had hard crosswinds on the way back to Jezera so we decided to only use the headsail. A wise decision. The old guys are getting smarter it seems. It took us three times as long to get back to Jezera compared to what it took us to Tribunj. Finally we are back in Jezera, tired but happy efter a three hour trip. So why not go for a run Andy? Of course I will. My restlessness is not easily cured on a small boat. This is going to be a very long summer with a lot of running.

 

 

 

 

Sunday 17/7.

This trip suddenly turned into a pair-holiday for a day. Gunilla and I felt for going on a hike, and it was not exactly what Kjell and Sofi was looking forward to. So we split up for the day. A few days earlier Gunilla had been around doing some recon like a true soldier, and found a path up to an old church. The church is situated on top of a hill overlooking the harbor. It should be a very good stop for our hike.

But being adventurous hikers we could not stop at the church. we had to continue to the next hill with a pile of rocks on top of it. A pile of rocks is never wrong at, least when there is 27 degrees and the sun is shining. Why not stop for a photoshoot? Of course we did.

 

Well a hike is not completed without a third climb. Onwards to the next hill/mountain. There was quite a lot of walking downhill. Not very good for my knees. I have to remember the Voltaren ointment. Soon we arrive at a small harbor. It seems to be a harbor full of fishing boats that waits for the owners to take them out in the evening. There is an old guy standing beside his boat arranging his nets. He looks at us, points at my camera and says something in Croatian. My skills in Croatian needs improvement to say the least. He tries German, with about as much luck. Now he points at the camera again, points at the top and out to the sea. Aha! It´s a good spot to see far away. Lets climb up and have a look.

Of course we have to have a photo session on top of the hill. This time I got to be the model and Gunilla was behind the camera. After that tiresome work we had some water and a danish with jam. It must have been the best danish in the world right then.

 

All good things has an end and so did this hike. Time to get the shirt on and take a walk down to the village for a late lunch. We end up at Restaurant Makine for a sallad with newly grilled tuna on it. After that the beach didn´t sound like a bad idea actually.

To be continued….

 [:sv]Torsdag 14/7.

Man skulle kunna tro att vi aldrig seglar på det här sk. seglingsäventyret. Det stämmer dock inte. Vi har faktiskt seglat lite sedan det förra inlägget. Vi tog oss en tur på drygt 5 distans till en liten by som heter Tribunj. Vi hade ”flyt” och fick en halv-vind på mellan 6-8 m/s så det blev en väldigt fin segling dit. Efter god lunch och en rundtur i Tribunj gamla stadskärna var det dags att segla tillbaka till Jezera. Under den tiden så hade vinden ökat till drygt 10 m/s i medelvind och upp till 14 m/s i byarna.

Gunilla och Sofi bestämde sig för att ta en taxi hem. Som tur var så hjälpte dom till att kasta loss innan de kastade sig själva in i taxin.  Alltid skönt med ett par extra händer, om det oförutsedda händer. Seglingsmässigt så är jag den första att erkänna, att det kändes ganska skönt för oss att få lite mer plats i båten.

Fick en hård kryss hela vägen tillbaka, och på grund av att det blåste på en del, och det var vågor på dryga metern, så valde vi att bara använda förseglet. Ett bra beslut. Jag tror vi börjar bli lite smarta på gamla dar. Det tog tre gånger så lång tid segla tillbaka, som det tog att segla dit. Om jag får bestämma så ska vi endast segla halv-vind i fortsättningen på den här resan. Basta! Åter i Jezera hamn, trötta men glada efter tre timmars segling. Hur kan jag då komma på den briljanta idéen att sticka ut på en löptur?  Det är nog så att min rastlöshet inte botas med segling. Det har jag märkt nu av egen erfarenhet.

 

 

 

Söndag 17/7.

Gruppresan övergick idag till en par-resa. Gunilla och jag kände för att sticka iväg på en liten hajk, vilket inte direkt var det Kjelle och Sofi kände för, så gruppdelning blev det. Några dagar tidigare hade Gunilla varit ute på egen hand och rekat lite, och hittat en fin stig som leder upp till en gammal kyrka, placerad högt uppe på en kulle med utsikt över hamnen. Ett väldigt bra etappmål på vår hajk.

Som de äventyrare vi är så kunde vi inte stanna kvar där, utan traskade vidare mot havet och nästa kulle, en kulle med ett litet röse på toppen. Det är aldrig fel med ett röse, åtminstone när det ligger i Jezera och det är 27 grader och sol. Varför inte stanna och plåta lite? Klart vi gjorde.

 

En utflykt är såklart inte komplett utan en tretoppsbestigning. Iväg mot nästa kulle, eller egentligen en väldigt liten bergstopp. Det blev en hel del gående nerförs efter den här kullen, vilket inte mina knän tyckte så bra om. Måste komma ihåg att använda Voltarensalvan oftare. Fungerar faktiskt ganska bra när man har lite artrosknän.

Vi kommer snart ner till en liten hamn. Det verkar bara vara små fiskebåtar som ligger där och väntar på att ägarna ska ta ut dem till kvällen. Men det står en herre vid en av båtarna och håller på med sina nät. Han tittar på oss och pekar mot min kamera samtidigt som han säger något på Kroatiska. Visar sig att vi är ganska dåliga på just Kroatiska. Surprise! Han övergår till tyska, vilket går marginellt bättre. Nu pekar han på kameran igen, pekar på toppen och ut över havet. Aha! Bra utsikt. Vi klättrar upp och kikar.

Klar vi ska ha en liten fotosession på toppen. Den här gången fick jag vara modellen och Gunilla vara bakom kameran. Nu blev det mellanmål på vatten och wienerbröd. Sällan har ett wienerbröd smakat så gott som här.

 

Allt trevlig har ett slut så även den här hajken. Dags att ta på tröjan och ta sig ner till byn för en sen lunch. Vi hamnar på restaurang Makine för en sallad med nygrillad tonfisk i. Iväg till stranden och bada låter inte som en så dum idé faktiskt.

To be continued….

 [:]