Midsommardagen 1989.
-Vill ni ha en sup till filen?
Jag satt vid ett bord ute på framsidan av huset tillsammans med Gunilla och försökte få i mig lite fil med jordgubbar dagen efter en av de bästa midsommaraftnar jag då haft, när frågan ställdes av Claes.
Det skulle visa sig vara den första midsommarhelgen av många som jag skulle fira ute på Jenny Hill, strax intill Mickrums brygga ute på Muskö. Midsommarhelger som har innehållit mycket skratt, gråt, barngnäll och allsång. Allsången har nog om jag ska vara ärlig mest varit önskad av generation Ä. Vi andra har mest mumlat med lite plikttroget och väntat på mer sill och potatis.
Det har spelats brännboll, fiskats och rotts i kanalen. Det har faktiskt även sovits i det lilla runda lusthuset uppe på berget. Som på alla andra midsommarfiranden så har vi såklart ätit traditionell julmat, förlåt jag menar midsommarmat. Allt givetvis åtföljt av en och annan öl, snaps samt läsk till barnen. När vi hade ätit klart så hamnade jag oftast ute i köket vid diskbaljan i sällskap med Maj-Britt och en whiskey eller två. Mängden whiskey berodde oftast på hur mycket disk det fanns. Många långa och roliga (disk)ussioner blev det där ute i köket. Ibland var det faktiskt så mycket disk att jag behövde gå och lägga sig ett tag. Men trots det så saknar jag våra midsommardiskningar därute i köket.
Jenny Hill är ett rött hus med vita knutar uppe på en höjd med utsikt över vattnet. På andra sidan vägen ligger båthuset med båtplatsen bredvid och där brukade Claes eka ligga och guppa i vattnet. Ekan som han hade byggt själv ute i garaget med bara traditionella verktyg som hyvel, svängborr, hammare, stämjärn och såg. Och allting ihopsatt bara med kopparnitar och träpluggar. Ja, givetvis så var allt virket utvalt, fällt och hämtat ute i skogen av honom själv. För skulle det byggas från grunden så skulle det. Tänk också på att bygget skedde pre internet, alltså blev det till att låna en bit förädlat trä på biblioteket i form av en bok om båtbygge.
Nyfikenhet. Det är det första jag tänker på när jag tänker på Claes. Precis som det här med att komma på tanken att bygga en eka, för hand, utan elverktyg. När han redan hade blivit pensionär. Vilket annars en tid i livet när de flesta nöjer sig med att sitta i soffan och glo på tv och fika lite. Nyfikenheten är nog det som är nyckeln till att han blev två dagar kort om 101år. Nyfikenheten på nya saker att göra samt nyfikenheten på andra människor och vad de gjorde i sina liv. Nu är det klart att Klas måste ha haft gener som alverna i Sagan om Ringen. Annars klättrar man inte upp och lägger om taket när man är 80 år i sällskap av bästa kompisen Torsten. Man kanske inte heller bygger en ny uteplats med staket runtom för att gästerna ska få plats att sitta när det är dags att fira sin 90-årsdag.
Nu är Jenny Hill sålt och Claes eka ligger här ute på min tomt och väntar på lite kärlek. Den är lite kantstött, gisten och otät. Inte på grund av att den är dåligt byggd, men en träbåt blir gärna det av att ligga upp och ner på land och torka för länge. Tror jag ska gå ut och ge båten lite tjära, kärlek och kanske några nya plankor, för inte fan ska väl Claes eka bli en blomlåda på tomten.
Och bara så ni vet, filmjölk och en sup är en alldeles lysande kombination, i alla fall på Jenny Hill en varm midsommardag.