Gamla Farbror surdeg packar sig en liten rygga

Så vad gör då en gråhårig medelålders man när barnen inte kommer på besök så ofta och hunden inte pockar på någon uppmärksamhet? Jo han lagar mat, brygger öl och kanske bakar sig en limpa.

Matlagning har jag tyckt om sedan jag var en liten grabb och satt framför ugnsluckan hemma hos morsan och kollade på när brödet bakades klart eller såg hur det bubblade och pös i en Janssons frestelse. Jag kan fortfarande komma ihåg hur spännande det var när jag fick göra en en egen liten form med Jansson eller någon annan miniportion av det vi skulle ha till middag.

Intresset skulle visa sig hålla i sig, vilket gjorde att när jag slutade följa med till landet när jag hade fyllt femton så var det jag som servade Kari och Janne med mat på helgerna. Det blev nog rätt dyrt för morsan och farsan det. Men vadå, övning ger färdighet och utbildning måste få kosta lite pengar.

Ölbryggning har jag hållit på med av och till sedan 2007 när Björn och jag tillverkade våra första och det ska erkännas kanske inte helt perfekta öl. En av de första bryggningarna med Björn slutade med att det var fullt med kondens i taket i lokalen och att Björn bet av en tand på en Werthers kola. Varpå han dagen efter fick stå på huvudet i en soptunna och leta efter den avbitna biten så att tandläkaren kunde limma dit den. Vad gör man inte för den kreativa processen. Nuförtiden så har ölen blivit bra mycket bättre och kan faktiskt betecknas som mycket drickbara. Det beror nog bara på att jag har mer tur nuförtiden, eller så är det som Stenmark sade:

”Ju mer jag tränar desto mer tur har jag”

Men hur är det med brödet då?

Jo, det är så här. Jag kan som mina vänner och min fru vet bli rätt manisk när jag börjar med något nytt och tyvärr för mig och Gunilla så gick jag och köpte en brödbok av Sebastien Boudet vilket har resulterat att det står surdeg, mjölpåsar och oraffinerat salt på de mest osannolika ställen i köket. Jag har blivit lite besatt och det känns jävligt bra. Tack för det Sebastien! Som tur är för oss så bor Ellinor och Rob inte så långt här ifrån så vi får hjälp med att äta upp brödet. Annars blev det nog full frys snabbt.

Ryggsäcken? Jo på golvet i sovrummet ligger det en nyinköpt grågrön rygga som väntar på att fyllas på med badshorts och lite blandade kläder som passar för ett liv i solen och värmen i Kambodja. För nu är det dags igen. Passet är nytryckt och biljetterna är bokade. På fredag sitter jag och Mathias på Arlanda, sippar på världens dyraste öl  och väntar på att få kliva på planet som ska ta oss till Bangkok och vidare till Phnom Penh. Jag vet att det låter jobbigt, men jag lovar att kämpa på, för det ska bli så tråkigt att fira jul och nyår i Asien. Obs! Föregående mening kan innehålla en smula spår av ironi. Vi möter upp Gunilla i Phnom Penh den 20/12, men mer om det senare.

To be continued…….