Tack och lov så har Mathias börjat återhämta sig efter sin operation i söndags. Vilket betyder att han har börjat tjata om när vi ska äta och om vi inte ska fika snart. Så nu tillbringar vi dagarna med att ta korta promenader som vi bryter upp med fika och nudlar i diverse olika såser. Gott! En gammal regel i Thailand är att har man ätit upp sina nudlar så får man en bärs. Eller två.
Vi bor nu på Furama Silom, ett aningen bedagat hotell som nog har sett sina bästa dagar, men vadå, för 500kr natten för ett dubbelrum inklusive en stor frukostbuffe för två personer måste man säga är helt rimligt. Som grädde på det så kallade moset så finns det ett ”gym” och en rooftop pool på hotellet. Poolen har sol hela dagen, det är något som inte är helt vanligt i Bangkok med alla skrapor som brukar vara i vägen.
Mathias får inte ju träna än och sola har han aldrig gillat så jag kan villigt erkänna det bara är jag som tycker det är något att skriva hem om. Jag har tränat lite gubbgymnastik två gånger och idag så låg jag vid poolen och lyssnade på två avsnitt av Aron Flams Dekonstruktiv Kritik. Men det var tur att jag slutade vid två poddar, för jag märkte att när jag kom ner till rummet så hade huden börjat få en svag nyans av kräfta. Grått hår och kräfttoner på kroppen bör undvikas kan jag tala om.
Igår kväll gick vi upp till poolen och det är klart med en utsikt från 20 våningen så var jag tvungen att ta lite kvällsbilder.
Nu sitter jag och väntar på att Bergman Jr ska bli klar i duschen så vi kan gå ut och käka. Igen. Vem vet det kanske kan bli en till…
To be continued…..