Vaknade helt förstörd klockan 4:00 imorse. Tog några stapplande steg ut till toan och gjorde vad man brukar behöva göra på morgonen. Tydligen så påverkar en 191km cykeltur kroppen på ett inte allt för bra sätt. Började plocka ihop mina saker och försökte jobba upp ett sug för att cykla. Gick sådär faktiskt, men började i alla fall trampa iväg mot en McDonalds för lite frukost.
Passade såklart på att ringa Gunilla, för det är ju så tråkigt att äta frukost ensam. Sen är det väldigt roligt att höra vad som händer hemmavid.
Det är konstigt, eller det är förmodligen jag som är konstig som aldrig är nöjd utan längtar bort till där jag inte är. Sitter jag hemma vill jag ut och resa. Nu när jag har möjligheten att göra vad som många skulle säga är ”an adventure of a lifetime” så längtar jag hem. Det kan iofs var det som gör att jag har en drivkraft att prova på nya saker hela tiden, vilket är något positivt. För vem vill dö nyfiken? Men det är fan vad jag saknar min familj just nu!
Hur gick det då att cykla till Tucamcari idag? Jo, tackar som frågar det gick bra. Dagen bjöd på en blandad kompott av nerför och uppför, men tillslut så var jag ungefär 200m lägre än när jag startade imorse. Tyvärr så har hela dagen tillbringats på I40, vilket är skittråkigt. Morgondagen kommer förhoppningsvis kunna cyklas på den riktiga Route 66. Det var ju liksom det som var tanken med den här resan. Det är 17mil till Amarillo, får se hur vindarna ligger och hur kroppen mår om jag hinner dit innan det blir stekhett ute.
Idag så har jag kommit 184mil in på rutten. Alltså är mer än en tredjedel avklarad. Det gäller att sätta upp delmål för en sån här resa och glädjas när de är avklarade. Om inte så skulle nog hela projektet kännas helt oöverstIgligt. Återstår att se när jag kommer halvvägs.
Jag har varit en dålig människa idag. Har nämligen inte tagit en enda bild. Motorvägar gör sig inte så bra på bild, så det blir till att återanvända en gammal bild. Det får helt enkelt duga.
Nu är det dags handla lite frukostmat och efter det blir det middag. Ja, och varför inte gå och lägga sig tidigt, klockan ringer 4:30 imorgon igen😂
Det här är dagens tur.
To be continued….
1 kommentar
Älskade Anders.
Du är en av de knasigaste vänner jag har och älskar dig för det. Du har den mest tålmodigaste kvinna man kan tänka sig och ni har fixat livet fint.
Älskar att du är så blödig när det gäller familjen.
Kram från din vän.