Tour de Eiffel!

Ja, vad säger man. Startade hemifrån den 26/8 utan att ha en aning om hur det här skulle gå. Det fanns ju lite att fundera på:

Skulle mina knän orka med belastningen med att cykla långa dagsetapper? Och cykeln, orkar den med den extra belastning som det blir med drygt 22kg packning? Hur blir det med Corona?

Efter att ha trampat 216 mil på 23 dagar så kan jag konstatera att mina knän har inte varit i så här bra skick på över tio år. Även cykeln har hållit över förväntan. Det enda allvarliga är väl när pakethållaren höll på att ramla av och när bakväxeln gick sönder. Men vafan, om inget händer är det väl inte ett äventyr heller. Apropå Corona så är det ingen större skillnad mot hemma förutom att man tar på sig munskydd i butiker eller i trånga utrymmen. Inte ett jättebekymmer.

Dagens resa, som jag trodde skulle bli en enkel resa på 72km in till Eiffeltornet började nog så bra. Medvind, solsken och inte alltför hopplösa backar.

Men efter typ 20km började Google och de franska cykelvägarna kriga mot mig igen. För en tur som borde varit 72km blev tillslut 87km. Med långa promenader längs ocyklingsbara stigar. Kändes ibland som att det var en högre makt eller ett franskt spöke, kanske Napoleon, som försökte hindra hindra mig från att komma fram.

Jag bara måste gnälla lite till om franska cykelbanor. Jag har nämligen kommit på vad som är fel. De lider av ett akut asfaltsunderskott. Och det gäller inte bara cykelbanorna utan även många av vägarna. Och varför i helvete måste man, när man lyckats anlägga en fin cykelbana, lägga dit ett farthinder? Det är inte direkt så att det saknas knölar och hål annars.

Nog med gnäll nu för som vi pensionärer säger, sent om sider kom jag fram till Eiffeltornet och firade med en Cola och en crêpes.

Efter denna fest tog jag mig de 6km till mitt hotell som ligger i Montmartre. Läget är oslagbart och priset är bra. Vad som inte är toppen däremot är att rummet ligger på fjärde våningen och att hissen är aningen större än en ordinär bajamaja. Vilket gör det väldigt svårt att få plats med cykeln. Det blev till att bära den fyra trappor upp. Anders blev en surgubbe ett tag.

Nu är däremot Anders inte en surgubbe längre. Det är nåt märkligt vad tre öl, ett par glas vin och lite god mat gör med humöret. 😊

Här är lite bilder på krogar inom 200m från hotellet.

Nu blir det tre vilodagar här med lite sightseeing och god mat. Sen får jag se vad som händer. Beror lite vad vädergudarna har för planer. Försöker nog undvika de värsta skurarna om det går. Här är dagen lilla tur.

To be continued….