Det har varit en lång dag, så därför blir det ett kort blogginlägg. Startade från Tucumcari 4:30 imorse. I mörkret som vanligt, med en röd blinkande lampa på hjälmen och strålkastaren tänd. Trafiksäkert så det förslår.
Det går verkligen inte att klaga på soluppgångarna!
En av de få gånger som vägen svängde idag. Blir lika glad varje gång. För det är så jäkla enahanda med vägar som sträcker sig spikraka till horisonten och inte ett träd eller hus någonstans. Då finns det bara en sak att göra, borra ner huvet och trampa, trampa, trampa. För framåt måsta jag, på nåt sätt.
Efter 96km blev det lunchpaus. Beställde något som heter Patty Melt. Det som kom in var en burgare mellan två skivor formfranska. Var faktiskt godare än det ser ut😂
När jag ätit klart var klockan 11:30 och eftersom det inte fanns något boende i närheten så fick det bli att fortsätta till Amarillo. Enligt gps så skulle det vara plant eller lite utför. Det hade dock varit himla smidigt om gps även hade kunnat tala om att det skulle blåsa motvind. Typ hela tiden. Jag var helt slut när jag äntligen kom fram.
En köttbit med pommes och obscena mängder Diet Coke senare är jag rätt nöjd med dagen, trots att det värker lite här och var.
Nu ska jag försöka göra en rutt som inte inbegriper att jag måste cykla längre än 10mil. Vi får väl se hur det går.
Det är märkligt, jag tänker alltid på Gandalf när jag ser de här skyltarna. Ni som vet, ni vet.
To be continued….