Man får inte alltid som man vill.

[:sv]Efter de sköna dagarna i Jezera med mycket trevligt sällskap så var det dags för den här segelcirkusen att dra vidare söderut. Efter att ha passerat Bosnien-Hersegovina så blev det första stoppet Dubrovnik. Vi inser snart att det inte är det lättaste att hitta ett boende där vi kan parkera både bil och båt. Vi far runt både upp och ner och runt litegrann utan att hitta något bra ställe att bo på. Vi börjar misströsta, men efter att hållit på några timmar så hittar Kjelle äntligen en camping på navigatorappen i mobilen. Perfekt, och plats finns det också. Priset är 55€ per natt, vilket är helt ok, så vi bokar två nätter. Här ska det turistas i Dubrovnik!

Jag kan säga det på en gång, Dubrovnik avnjuts bäst på avstånd, förslagsvis med en medhavd matsäck. He…e vad mycket folk/turister det är i den staden! Det körs in kryssningsfartygsturister i en aldrig sinande ström. På morgonen dagen efter, när vi har gått ner till gamla stadskärnan, så hamnar vi mitt i den första laddningen människor som kommer iland från fartygen. Trångt, varmt och väldigt svettigt. Känner oss som sardiner, fast såklart utan tomatsåsen då.

Varför medhavd matsäck? Jo så här det, maten är det inget speciellt med och allt är mellan dubbelt och tre gånger så dyrt som det har varit på de flesta ställen vi har varit på i Kroatien. Till och med Kjelle blev lite smågnällig när han fick betala 50 kuna för en öl istället för de 15 kuna han var van vid. Det kostar på att semestra ibland.

Såklart är inte allt dåligt i Dubrovnik. Murarna runt staden är fina, fast det är de i en massa andra städer också (obs ironi).

Nu är det så att det finns en linbana som går upp på berget med en fantastisk utsikt över hela staden. Himla otur för oss att den var trasig när vi hade gått dit för att få en fin utsikt och ta lite översiktsbilder. Jag frågar tjejen som sitter i biljettluckan om när den kan tänkas komma igång igen, varpå hon tittar på mig med en blick som sade ungefär ”och hur ska jag kunna veta det”. Jaha ja, vi får väl strunta i linbanan och gå tillbaka till campingen och förbereda allt för avresan dagen efter. Halvvägs tillbaka så vänder jag mig om och ser en linbana som fungerar så fint så. Skit samma, jag har tillräckligt med bilder av murar och borgar så att det räcker för resten av livet. Mot Montenegro och vidare!

Klockan 8, när vi är nykissade, nyfikade och mätta på vitt, sött, baguettliknande bröd, så sticker vi iväg från campingen. Vi har ungefär 14 mil till Kotor i Montenegro enligt vår gps. Det bör inte ta så lång tid. En timme senare så är vi framme vid gränskontrollen och det blir tvärstopp. En mäktig kö har bildats så långt från gränskontrollen att vi inte ens ser den. Tar en ytterligare timme innan vi framme vid gränskontrollen på den Kroatiska sidan. Som vanligt med gränskontroller så har hen inte gått på charmkurs, men vi tillåts att passera utan några större problem. Kommer fram till nästa kontroll vid gränsen till Montenegro efter ungefär 800m, och det är nu det börjar trassla till sig för oss.

Följande konversation utspelar sig mellan Kjelle och gränspolisen:

Polis -Har ni grön kort?

Kjelle -Vad är det?

Polis -Ni måste har grönt kort!

Kjelle – Varför då?

Polis – Ni bara måste.

Kjelle -Jag har inget.

Polis – Är det er båt?

Kjelle -Ja det är det.

Polis -Jaha. Har ni registreringsbevis på båten?

Kjelle – Vi har ingen båtregistrering i Sverige.

Polisen tittar nu väldigt misstroget på Kjelle, och sen kommer nådastöten för vår inresa till Montenegro.

Polis -Kan jag få se registreringsbeviset för bilen tack.

Kjelle – Visst, inget problem. Anders tar du fram det från handsnacket är du hygglig.

Anders -Här finns inget registreringsbevis, är du säker på att det ska ligga här?

Kjelle – Det har alltid legat där, kolla igen.

Anders -Tomt som i kyrkan här.

Kjelle – Vi har tydligen inte med oss det heller. Vad gör vi nu?

Polis – Ni kan inte komma in i Montenegro utan registreringsbevis och grönt kort. Ni får vända om, jag lämnar tillbaka era pass när ni kommer på andra sidan.

Med andra ord så var i inne och vände i Montenegro i typ 15 minuter. Det blev till att återvända till den Kroatiska gränskontrollen. Träffar nu på nästa gränspolis med obefintlig charm, som undrar varför vi har kommit tillbaka, vi var ju precis här. Försöker förklara för henne att vi inte fick komma in i Montenegro för att vi inte har alla papper med oss. Motvilligt så får vi komma in i landet igen.

Det hade just varit snyggt om vi fått tillbringa en lång tid mellan gränskontrollerna med bil och båt, (lite som Tom Hanks i filmen Airport), letandes i papperskorgar efter matrester och pantburkar.

Stack fort som ögat upp mot Dubrovnik igen. Nu ville vi hitta en lunchkrog där vi kunde hämta andan och fundera på vad vi skulle göra nu. Över en ostfylld pleckavica (med minst 200gr ost i) bestämde vi att vi skulle åka ut på den Kroatiska halvön som ligger utanför Bosniens kustremsa för att ta det lugnt och segla lite.

Kör ut på halvön och svänger av lite på måfå ner mot en fiskeby som heter Drace. Vi hittar en perfekt parkering som ligger alldeles bredvid en Konoba, där vi kan ställa ifrån oss bil/båt, och kolla där, en ramp också. Nere vid vattnet står det en kille och rensar bläckfisk, så vi går fram och frågar om det kostar något att stå där. Han heter Toni och visar det sig, driver restaurangen precis bredvid vår bil. Kostar inget alls säger han och skrattar, bara ni äter på min krog. Klart vi gör det Toni. Det visar sig att hamnen är gratis också, tror det kanske ordnar upp sig i alla fall det här.

Nu har vi varit här några dagar och seglat, badat och i stort sett bara latat oss. Allt är som vanligt alltså. Egentligen borde jag inte säga det här, men den här lilla fiskebyn är helt grym. Vilken pärla! De enda turister som inte är från Balkan är Kjelle och jag, vilket är helt perfekt för oss.

To be continued….

 [:en]After the relaxing days in Jezera in the company of good friends it was time for this traveling circus to head south. After we had passed Bosnia-Hersegovina the first stop was Dubrovnik. We soon realized that it´s not very easy to find accommodation for both us and the boat. We drove around the city for a long time looking for a place to stay, but with no luck. I´m started to feel a bit grumpy, but soon after that Kjell found a camping that was pretty close to the city center. Perfect, and it´s not full either. The price was 55€ per night, which is pretty good, so we booked two nights. Now lets explore Dubrovnik!

I might as well tell you right away, Dubrovnik is best enjoyed from a distance, and bring your own food. I can tell you one thing,  there are a lot of tourists in this town! The tourists from the cruise-ships are coming at a steady pace with no end in sight. The morning after our arrival, when we had walked down to the old-town, we found ourselves amongst the first shipment of people from the cruise-ships. It was crowded and really hot. Felt like a couple of sardines, but of course without the tomato sauce.

But why bring your own food? Well it´s like this, the food is average and the prizes are about double or three times as high as they are elsewhere in Croatia. Even Kjell got a bit grumpy when he had to pay 50 kuna for a beer instead of the 15 kuna he was used to. It sure is costly to be on a vacation sometimes.

Of course everything isn’t´t crap in Dubrovnik. The wall surrounding the city is nice.

They have a cable cart that goes all the way to the top of the mountain with a fantastic view of the city. Bad luck for us then that is was broken when we went there to get some shots of the city from above. I asked the girl behind the counter when the cable cart was expected to run again, and she gave me a look that said ”how the hell would I know”. Alright then, lets skip the cable cart and take a walk back to the car to prepare for departure the day after. Half-way back I turned around and saw the cable-cart working just fine. What the hell, it don’t matter, I have pictures of walls to last me a lifetime. To Montenegro and onwards!

At 8am, full of white sweet bread that looked almost like a baguette, but was not, we left the camping site. According to the gps we had about 140km to drive before we should be at Kotor in Montenegro. It should´t take that long. An hour later we came to the border crossing and faced a massive que. It took us another hour before we came to the actually crossing on the Croatian side. And as usual at border crossing they have not been told the subtle art of being charming, but we were allowed to pass without to much trouble. The crossing into Montenegro is 800m away and we are soon there. It is now the trouble starts for us.

This is the conversation between Kjell and the border police:

Police -Do you have a green card?

Kjell -What is that?

Police -You got to have a green card!

Kjell – Why?

Police – You just got to.

Kjell -We don´t have one.

Police – Is that your boat?

Kjell -Yes.

Police -Alright. registration for the boat ?

Kjell – We don´t have that in Sweden.

Now the police look at Kjell with suspicion, and then the final blow for our chances of entering Montenegro come.

Police -The registration for the car please.

Kjell – Sure, no problem. Anders take it out from the glow compartment and give it to me.

Anders -I cant´t find it, are you sure it should to be here?

Kjell – It has always been there, look again.

Anders -Nope, it is empty here.

Kjell – Sorry to say we don´t have that either, now what do we do?

Police – You cant get into Montenegro without a greencard and a registration for the car. You will have to turn around, you get your passports back at the other side of this building

In other words we where in Montenegro for about 15 minutes, and then we hd to turn back to Croatia. It is now that we meet the next charmless border police, who wonders why we are back. Explain to here that we weren’t allowed into Montenegro because we didn´t have all the papers with us. Reluctantly she let us into Croatia again.

Imagen having to stay in-between borders  going through dustbins for leftovers just survive. Almost like the Tom Hanks movie when he is at the airport.

As soon as we are through the border we drive as fast as we can towards Dubrovnik. We had to find a restaurant and get some food and catch our breath. Eating a pleckavica(with at least 200gr cheese in it) we decide to go up to the peninsula that is just outside the coastline of Bosnia for some peace  and sailing.

We drive out on the peninsula and turn randomly of the main road towards a small fishing village named Drace. We found a perfect spot for the car and trailer, and  a place to put the boat inte the water. down by the water there is a guy cleaning out calamari, I walk toward him and ask if we have to pay for the parking. His name is Toni and he is the owner of the restaurant that is just beside the parking lot. It´s for free he says laughing, as long as you eat at my restaurant. Of corded we are going to eat at your place Toni. Even the harbor is for free. Finally some luck for us.

Now we have been here a couple of days and sailing, swimming and basically just been doing nothing but relaxing. Everthings as usual. maybe I should not say this,but this village is awesome. A little jem. Kjell and I are the only tourists that are not from Balkan, which suits us perfectly.

To be continued….

 [:]