Måttet är rågat!

Kom iväg från Surat Thani kvart över sex imorse när det fortfarande var helt becksvart ute. Jag visste ju att det skulle bli en ganska tuff dag med mycket uppförsbackar så jag ville helst hinna med så mycket som möjligt innan det blev stekhett ute.

Målet för dagen var en liten by som heter Phra Saeng som ligger nästan exakt mitt emellan Surat Thani och Krabi. Enligt Google maps så såg det ut att finnas några bra boenden. Vilket det gjorde.

Första timmen av turen gick allt bra. Sen började tyvärr hundhelvetet igen med en strid ström av ilskna hundar som jagade mig. De var inte direkt sugna på att bli kliade på magen om jag säger så.

Men tyvärr så har jag haft en riktigt skrämmande upplevelse idag. På ett ställe kom det från en tomt två stycken schäferstora hundar utfarande som var väldigt arga. Den ena hunden försökte springa rätt in i mig. Sedan hade jag en på varje sida precis bredvid mig bra länge, samtidigt som de försökte få tag i mina ben. Då blev jag riktigt rädd och trampade på för allt jag hade och kom väldigt snabbt upp i maxpuls.

Där och då kände jag att nu får det vara nog, jag kan inte utsätta mig för det här i stort sett varje dag. För så fort det är en hund på vägen känns det osäkert.

Jag blev såklart jagad av hundar när jag var i USA, men det är en stor skillnad mellan USA och Thailand. Det är mycket mindre risk för att hundar har rabies i USA. Sen kan man såklart bli helt sönderbiten om de får tag på en.

Så det var alltså droppen som fick bägaren att rinna över. Imorgon blir jag skjutsad till Krabi. Har några hotellnätter bokade där och sen får jag se vad jag gör.

Vad jag vill komma fram till är att jag är sjukt besviken just nu, samtidigt som jag känner mig som en fegis som ger upp för lätt.

Just nu känner jag mig verkligen inte som:

Återstår att se vad som händer, men det blir nog ett tillfälligt avbrott på den här bloggen i några dagar.

Nu ser jag verkligen fram emot att Gunilla ska komma hit den 22/2 för lite sol, bad och strandhäng.

To be continued…. (maybe)