Vindstilla dagar under solen

[:sv]Sitter i båten under vårt solkapell och försöker komma på vad jag ska skriva om de senaste dagarnas segling, eller ja segling och segling, för ska jag bara skriva om seglingen så blir det nog det kortaste inlägget hittills på den här bloggen.

För egentligen, hur mycket finns det att skriva om dagar med klarblå himmel, 30 grader varmt men dåligt med vind. För alla dem som åker motorbåt är det säkert paradiset, men inte för oss eftersom vi har valt att ha en elmotor på båten med begränsad räckvidd och då behöver vi ha vår naturliga vindmotor.

Vi har paddlat, tittat ut över havet och längtat efter vind och sen har vi paddlat lite mer, sådär har det hållit på. Ibland har det kommit en liten vindpust och vi har tänkt att nu jäklar blir det segling av, men nej då, ordet pust beskriver exakt hur länge det har brukat blåsa i ett sträck. En smula överdrivet kanske, för trots att det har blåst väldigt lite, så har vi kommit en bit och hunnit att besöka fyra hamnar sedan Sali. En paddel är verkligen hårdvaluta på en segelbåt!

Den första hamnen vi kom till heter Brbinj och är ytterligare en liten sömnig fiskeby (vi har verkligen en förkärlek för små fiskebyar) med två restauranger. När vi är påväg att lägga till vid bryggan, som vi tror är gästhamnen, så står det en gubbe på där och säger att vi nog inte ska lägga till vid just den platsen. Han talar om för oss att det är en fiskares båtplats, och att en bra regel om man vill få en trevlig vistelse i just en fiskeby är att inte bråka med fiskargubbarna. Han pekar tio meter bort mot en stenpir som ser ut att falla ihop vilken sekund som helst och säger ”Ni kan lägga till där borta”. Jaja, vi ska ju bara ligga en natt så får väl hoppas att den håller för det. Den höll.

När båten ligger säkert förtöjd vid bryggan så känner jag att min matklocka har ringt för längesen, så vi går bort till närmaste krog. Beställer in grillad kyckling med pommes. Smakar sådär. Torrt sa Bill, smaklöst sa Bull, vilken tur att vi inte behöver äta här fler gånger sa Anders och Kjelle. Men till vår stora lycka så har de både Karlovacko och kaffe så vi stannar ett tag och surfar på intrawebben.

Jag undrar hur det vore att resa helt utan tillgång till Internet? Går det ens att genomföra en sån resa? Fan trot.

Som vanligt så blir jag rastlös efter ett tag och går iväg på en liten promenad ner till byn. Efter en stund så kommer jag fram till ett hus där jag träffar på en trevlig gammal dam som har gårdsförsäljning av det hon odlar i sin trädgård. Jag passar på att köpa lite tomater till frukosten. Hon säljer även en väldigt god egentillverkad olivolja, så det är klart jag ska ha en liter av den också. Efter så här mycket spänning på en gång så började det bli dags att krypa till kojs för Kjelle och mig. För ni får tänka på att klockan hade blivit över nio och vi är över femtio, och då börjar man bli lite trötter.

Vaknar nästa morgon och intar en smaskig frukost på den fallfärdiga stenpiren bestående av bröd, laxpastej, tomater och nybryggt nescafe. Toppklass! Dags att ta oss vidare mot nästa hamn norrut.

Som tidigare beskrivet så blir det till att ta fram paddeln flera gånger, men tillslut så kom vi fram till en by som heter Vera Rati. Det börjar verkligen bli dags för oss att uppsöka en dusch (you know that funky feeling) så vi bestämmer oss för att lägga till i gästhamnen. Duschandet är både skönt och nödvändigt, men bortsett från det så är stället både dyrt, dåligt och med den otrevligaste personalen hittills på resan. Minus på det!

Senare den kvällen så får jag blodsockerfall, igen. Vilket inte är helt ovanligt om ni frågar Kjelle. Vi hittar en pizzeria i byn som ser ganska trevlig ut. Pizzorna smakar väl helt ok, men ett litet tips i all vänskaplighet till Herr pizzabagare, det ska inte vara mer ost än botten på en pizza. Är trots allt ganska mätta och ganska glada när vi går tillbaka till båten för vår skönhetssömn. Fast jag undrar om det räcker med bara en natt för oss?

Nästa morgon intar vi en snabb frukost i båten och sen är vi iväg. Gissa vad som händer? Jojomensan, det blir paddel igen till att börja med. Vi kommer ha grymt vältränade ryggar om det här fortsätter. Efter en timme så tilltar vinden en aning och vi får faktiskt en fin segling under några timmar upp mot nästa hamn som heter Sikora.

Vilken skillnad mot förra stället. När vi kommer in mot hamnen och ska lägga till så dyker det upp en trevlig kille på bryggan och hälsar glatt samtidigt som han hjälper oss att förtöja båten. Vad händer sen då? Jo förstår ni, det är Karlovackotid igen. För övrigt händer inte mycket annat där förutom det som alltid sker, vi badar, solar, äter och dricker Karlovacko. Visst är det synd om oss?

Nästa morgon börjar vi med den obligatoriska frukosten på bryggan och sen är vi påväg mot nya äventyr söderut, eller mer korrekt nya paddeltag. Kämpar på med paddeln i ett par timmar när plötsligt ett mirakel uppenbarar sig vid båten. En segelbåt som är påväg om oss för motor, vänder plötsligt om och sätter kurs mot oss. Det är ett Slovenskt par som är ute och semesterseglar i några veckor. De frågar vart vi ska och om vi vill ha bogserhjälp, vilket vi inte är sena att tacka ja till. Bingo! Vilken tur att de såg att vi seglar i en Slovensktillverkad båt, det kanske var det som gjorde susen. Vi får draghjälp i en dryg timme. Sen har vinden kommit tillbaka så vi kan fortsätta segla mot vårt mål för natten, Sakarun Beach.

Äntligen framme vid Sakarun Beach. Vad händer då tror ni? Anders behöver såklart mat igen. Alltså mot krogen, och det första stället vi kommer till är mer likt ett skjul än en krog. Ser att de har både greksallad och tonfisksallad på menyn så vi beställer in en av varje och sätter oss ner för att vänta in maten, och ska jag villigt erkänna utan allt för höga förväntningar. Vi får in maten och börjar äta, efter en stund tittar Kjelle upp på mig och säger ”det här är nog den bästa greksallad jag fått på bra länge”. Jag kan inte mer än att hålla med honom, för min tonfisksallad är helt perfekt. Solmagen avocado, tonfisk, tomater, rödlök, gurka och en grymt god olivolja. Ja just det, brödet är ”alldeles alldeles underbart” det med.

Vi bokar omgående bord till middagen. Det här kan bara inte gå fel. Det gör det inte heller, maten är precis så god som vi hoppas på. Kjelle äter grillad scampi och jag grillad calamari. Den maten bevisar verkligen att det går att göra underverk med bara en grill, lite chilli, vitlök, flingsalt och en god olivolja. Och brödet såklart!

Sitter kvar ett bra tag och kollar på en praktfull fullmåne som stiger upp över berget samtidigt som vi lyssnar på någon obestämbar jazz som kommer ur högtalarna. Det är en perfekt avslutning på dagen för sedan är det sova igen. Ni vet det där med skönhetssömnen.

Jag vaknar till strax före fem och tänker att det snart är soluppgång och att jag borde ta med mig kameran och plåta lite. Somnar tyvärr om. Vaknar 7:15 av att hela båten far runt, att regnet öser ner och det blixtrar och åskar rätt över oss. Varför måste detta djävla hav spara på vinden och regnet i flera veckor för att sedan släppa lös allt på en gång, och precis där vi ligger? Kjelle som ligger ute under vårt soltak, som inte direkt skyddar mot vågrätt regn skyndar sig in i båten. Det lugnar ner sig efter en timme, och slutar kanske regna efter två timmar. Det bästa den stormen förde med sig är att allt salt som fanns på båten och på våra handdukar försvann.

Nu sitter jag som sagt här under, inte min korkek, utan under mitt kapell och skriver lite samtidigt som jag undrar vart Kjelle har tagit vägen någonstans. Jag tror jag får slå ihop datorn och följa lukten av Karlovacko så borde jag hitta honom snart.

To be continued….[:en]I´m sitting in the boat under the suncover trying to come up with something to write about the last couple of days of sailing, well sailing is a bit to much to say. Because if I´m just going to write about the sailing this is going to be the shortest blogpost in history.

Think about it, how much is there to write about days consisting of clear blue skies, 30 degrees in the shade but with no wind. For all of those who are using motorboats it is definitely paradise, but not for us. We have an electrical engine on the boat with a limited range and therefor we must have the wind to move longer distances.

So we have used the paddled a lot, longing for some wind and then we have paddled some more, and so on. Sometimes there has been a little puff of wind and we have been all smiles and hey ho lets go sailing now. But then fades away again. Of course I exaggerate a bit because despite the lack of wind we have been able to get to four places since Sali. Top tip of the day: Bring a paddle onboard if you want to go sailing in Croatia.

The first harbor we get to after Sali is called Brbinj and is another small fishing village (we do seem to like fishing villages) that has two restaurants. When we are just going to moore at the docks, which we think is the guest harbor, there is a guy standing there telling us that it´s not a very good idea to use that spot. He tells us that it is a fishermans spot and that it is a very good idea not to mess with the fishermen. He points at a stone pier about ten meters away and says ”you can moore over there”. Well we are just going to stay here one night so lets hope it holds together. It did.

When the boat is secured tide to the pier I feel that it is time for some food, so we hed to the nearest restaurang. Order a grilled chicken with french fries. It tastes, but not much. Lucky for us we don’t have to eat here tomorrow. But to our joy they have both Karlovacko and coffee on the menu so we stay and surf on the web a bit.

Would it be possible to travel without access to the internet? I doubt it.

As usual I get a little bit restless after a wile and therefor I take a walk down to the village. After a wile I get to a small house where I meet an old lady who grows vegetables in her garden and sells them to people who passes by. I buy some tomatoes that we will eat at breakfast. She also sells olive oil that she makes at home, of course I buy a liter of that as well. After this much excitement it is time for Kjell and me to go to bed. You have to think about that the time is over nine and we are over fifty, and then one get a bit tired in the evening.

Wake up the next morning and have a fantastic breakfast on the almost collapsed pier consisting of bread, salmon pate, tomatoes and freshly brewed Nescafe. It is time to get to the next harbor.

As I described earlier we had to use the paddle several times, but eventually we got to a place called Vera Rati. It is definitely time for us to take a shower (you know that funky feeling) so we decide to use the Marina. The shower is both nice and necessary, but apart from that the Marina is expensive, not so nice and with very rude staff. No go there.

Later that night I had to eat, again and to soon according to Kjell. After a wile we find a pizzeria that looks pretty nice. The pizzas are quite ok, but a tip to the baker is that it is not supposed to be more cheese than breast on a pizza. After dinner we are quite happy anyway and hed back to the boat for our beauty sleep. Wonder if one night is enough for us?

The next morning we grab a breakfast in the boat and we are soon on our way to the next harbor.Guess what happens? It is paddle time again. We are going to have awesome muscles when this trip is over. After one hour the wind picks up and we have really nice sailing up the next harbor that is called Sikora.

What a difference compared to the last place. When we get near the docks we are greeted by nice a guy directing us to the right spot. And then what happens? It´s Karlovacko time again of course. Apart from that not much is happening, except the usual stuff. Swimming, sunbathing, eating and drinking Karlovacko. It is a hard life, I know.

The next morning we start with the traditional and we are on our way toward new adventures. Sorry to say no adventures but more paddle strokes. We struggle with the paddle for a couple of hours more and then suddenly a miracle appears. Another sailboat is on the way toward us. It is a Slovenian couple that are out sailing for a couple of weeks. They ask us if we want to be towed, which of course we like very much. Bingo! Lucky for us that we are sailing a Slovenian boat, maybe that was what helped us. We get a tow for about an hour. After that the wind has changed and we can carry on sailing towards our goal Sakarun Beach.

Finally we are at Sakarun Beach. Then what happens? Of course  Anders need some food, again. The first place we encounter looks more like a shed than a restaurant. We see that they have both greek sallad and tuna sallad on the meny, so we order on of each and sits down and waits for the food, without to high expectations i can admit. We get to food and starts to eat. After a wile Kjell look up at me and says ”this is the best greek sallad I have had in  long time” I have to agree with him, because my tuna sallad totally perfect. Perfect avocado, tuna, tomatoes, red onion, cucumber and an awesome olive oil. And yes the bread is perfect as well!

We book a table for dinner, because this can’t go wrong. And it doesn’t, because the food is exactly as good as we hope it will be. Kjell eats grilled scampi and I have the grilled calamari. That food proves that you create fantastic food using a grill, chili, garlic, salt and some olive oil.

We stay at the restaurant and checks out a fantastic full moon rising over the mountains wile listening to some jazz. A perfect end  to a perfect day and then it is time to get some sleep again. Remember the beauty sleep?

I wake up just before 5am thinking that it would be nice to take some pictures of the sunrise, unfortunately I fall asleep again. Wake up at 7am and the boat is twisting and turning all over the place. And there is lightning and thunder just on top of us. Why does this bloody sea save up on the wind and sea for weeks and then suddenly let go of it right on top of us? Kjell that is sleeping under our suncover has to get inside the boat. The storm calms down after an hour, and the rain stops after two hours. The best thin about the storm and rain was that all the salt disappeared from the boat.

Now I´m sitting here under my suncover writing this and wonder where Kjell is. I think that I have to close the laptop and go look for him. It´s just a matter of following the smell of Karlovacko, and I will soon find him.

To be continued….

 [:]