Hjulen på bussen snurrar runt runt runt….

Annars började dagen med frukost på takterrassen. Plockade ihop det sista på cykeln. Lämnade in cykelväskan i bagageförvaringen och checkade ut. Laddade ner en rutt till Khao San Road till navigatorn. Nu fanns det ingen återvändo, jag var tvungen att ge mig ut i Bangkoktrafiken. Jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag var lite nervös inför uppgiften.

Första kvarten kändes det som att köra bland radiobilarna på Grönan i drygt 30 graders värme och försöka undvika att bli påkörd eller skrapa i någon bil. Men efter en stund så insåg jag att det finns en logik till galenskapen. Nämligen, gör inga plötsliga kursändringar och försök hålla samma tempo som alla andra. Det är inte så svårt för det är sådana köer att jag får stanna på grund av bilarna. De enda man bör passa sig för är lokalbussar och lastbilar för de verkar skita fullständigt i om det kommer en äldre gråhårig herre på en cykel.

Efter en knapp timme kom jag fram till Khao San utan alltför mycket stress. Passade på att cykla förbi det första hotellet vi bodde på första gången vi åkte till Thailand som en familj 2004. Hotellet var sig likt, kan inte säga detsamma om mig😂.

När lunchen var avklarad blev det en väldigt lång siesta nere vid floden.

På tal om gubbe. Efter ett par timmar så kom det en äldre (han var bara nio år äldre än mig) och slog sig ner på soffan bredvid. Lothar visade sig vara en inbiten cyklist och hade korsat Thailand i slutet av 80-talet och även korsat Australien. Så vi hade en hel del att prata om. Men efter ett tag kom vi in på andra saker än cykling och då berättade han att han var uppvuxen i DDR men lyckades fly till väst 1987. Man kan väl säga att han inte var så värst förtjust i totalitära samhällen.

Sade adjö till Lothar och efter ytterligare 11km stångande i Bangkoktrafiken kom jag fram till Mochit busstation utan några incidenter.

Hjulen på bussen snurrar säkert jättefint just nu men tyvärr utan Anders ombord😡. De vägrade ta med cykeln trots att det fanns ett utrymme ledigt där den passade.

Så nu blir det att ge sig ut i trafiken igen och leta efter ett boende. Tyvärr i mörkret den här gången. Spännande tider. Sen får jag se vad jag gör. Det verkar segt att ta sig norrut så det kanske blir att börja trampa söderut ett tag.

To be continued….