Precis när jag skulle packa ihop de sista sakerna imorse så hörde jag ett smattrande ljud från plåttaket, ”jävla skit, det regnar” Men vad som började i moll skulle senare visa sig bli en väldigt bra cykeldag. Det var hur som helst inte mycket att vänta på utan fram med regnkläderna, plasta in Färda och iväg.
Trampade på i ungefär fyra mil innan det var dags för ett Gatorade, macka och fikastopp vid en liten närbutik. När jag står utanför och ordnar med mina saker innan jag går in i butiken kommer det fram en kille och undrar vad jag är påväg. När jag berättar vad jag håller på med så fick jag se ytterligare en tappad haka. Vi snackar lite till utanför innan vi går in i butiken. Där börjar han berätta för tanten som jobbar där vilken galning jag är, fast på ett positivt sätt. Vid det här laget försökte jag förklara för de båda varför jag tyckte det var en bra ide. Av nån anledning verkade de inte helt övertygade😂. Nu dyker det in en till kille i butiken. Han har rastaflätor till axlarna, ett rörelsemönster som Kramer och han verkar ha åkt omvägar förbi all form av tvättmaskiner på sin skateboard som han bär under armen. Kläderna är en smula skitiga. Tar inte lång stund innan han också är med i samtalet. Efter en stund får jag min mat och går ut och börjar äta. Daniel, som rastamannen heter kommer med och vi fortsätter prata om cyklar, skateboards och hundar. Daniel hade nämligen med sig sin hund som han lyckats träna till att dra honom på skateboarden. Tyvärr kom jag mig inte för att filma när de drog iväg, för det var riktigt imponerande.
Efter den upplevelsen var det bara att trampa vidare. Några timmar senare var jag framme i Conway. Som av en händelse så tyckte magen att det var lunchdags precis utanför en Panda Express. Kinesisk snabbmat men utan fortunecookie.
Idag har det nästan varit som att cykla i en regnskog. Låga moln som nästan nuddat trädtopparna och fukten efter allt regn som kommit. Ska bli spännande och se hur det blir imorgon när solen tydligen ska komma tillbaka och värma upp allt igen. Ångbastu?
Men som sagt det har varit helt magiska vägar med ett väldigt varierande landskap och såklart kryddat med lite ilskna hundar. Efter 127km kom jag så fram till Cabot. En dusch senare promenerade jag över till en mataffär för att proviantera lite. Att jag aldrig lär mig att inte gå och handla hungrig! Det har köpts chips, gatorade, vindruvor och två, observera två middagsrätter. Blir en sen kväll om jag ska hinna stoppa i mig allt det här.
Nu är det 230km kvar till Memphis och även om jag har medvind så blir det nog lite mycket att cykla på en dag. Får se vart jag hamnar imorgon.
Här är lite status från dagen. Det var lite backigt ibland.
To be continued….