Har tillbringat dagen ur sadeln men på ett tåg upp till Nam Tok vattenfall längs en bit av Death Railway. En resa på 6 mil som tog två timmar. Oklart dock hur klimatsmart den här tågresan var, för dieselloket spydde ut rätt bra med svart sotig rök. Halvvägs upp till Nam Tok varnade min Apple Watch för att ljudnivån i tågvagnen översteg 90db, så det var nog länge sedan den ljuddämparen sjöng på sista versen.
Järnvägen byggdes mellan 1940 -1943 av 250000 fängslade civila samt 12000 allierade krigsfångar, av de så dog 90000. Det är helt otroligt hur de för drygt åttio år sedan lyckades bygga en järnväg längs bergssidor i den här hettan och säkert med usel kost.
Efter en ganska dryg tågresa tillbaka till stan så blev det ett besök på matmarknaden för middag. Det blev även ett besök på ett apotek för att köpa ny rövsalva. För som den idiot jag är så glömdes den burken jag hade med mig på förra hotellet. Och utan salva finns det risk för skavsår. Mathias tyckte att jag skulle prova med smör, vilket nog hade lagt på ytterligare en dimension på doften från cykelbyxorna. Jag sade nej.
Imorgon tar jag cykeln tillbaka till Nam Tok och bor en natt på ett guesthouse. Sen får vi se vart det bär.
To be continued….