Bohusracet

[:en]Practice day.

Wake Thursday morning and look out the window and what do I see. Gray skies and a lot of rain, and we are supposed to be out on the sea practicing today. Shit!

At nine a´clock we are sitting in a conferensroom for a rundown of the race by Sebastian Christensson of what is the best way for succeeding. He is going through the course using a powerpointpresentation to show us what is the best route and where we have to watch out for underwater hazards.

Slowly it is sinking in what we are about to do. It´s going to be though out there. The forecast is speaking of 0-4m/s of winds at the start and during the day it is going up to 15m/s in the gusts. In a dingy. What was I thinking? I got to get better at controlling my impulses.

Outside the rain continues to pour down. We decide to wait with the practice until after lunch and goes for a walk up to town for lunch, and to do the last of the shopping of the stuff that we need for the race. One of the things that we are buying is a portapotti toilet. It seems to be a better solution than the bucket we thought of first. I think it might fit into the boat. Maybe. But basically we are just waiting for the rain to pass so that we can go out practicing.

At 1 AM we are in the boat with the drysuits on and on our way out for some practice before the race. Guess if it´s stopped raining? Not exactly! It´s slight drizzle when we are on our way out, but soon it starts to pour down in buckets. The wind is picking up speed and are about 8m/s strong. Later we will find out that it was a good rundown of what was going to be in the race. Stay out for about 2 hours before we have enough. When the cap looked like a wettex and then fingers felt like sponges at least I had enough.

On the way back to the docks we met Joakim Holmqvist who is on his way out for another practice run in his Seascape 27. He really looks focused, lets hope they do alright in the race.

Somewhat relaxed we anchor the boat and starts to fold the mainsail. Kjelle also starts to disassemble the Torqeedo engine. The Torqeedo consists of three parts: tiller, battery and drivetrain. I´m on the dock putting the battery in the bag when I hear a very loud SPLASH and at the same time I hear Kjell screaming ” It´s fucking unbelievable, I was holding on to it”. I didn´t hava a very good feeling in my stomach when i turned around to have a look. The first thing that I see is Kjell looking down into the water as if he could lift the engine from the bottom by pure willpower. It was like a reincarnation of Yoda, but without the funny talk. For my part I hold my breath for a very long time, just to avoid saying something that would make us enemies for life.

Now Kjell starts to sorting out the anchor line in some sort of meditative purpose ( I think he was quite mad). After a wile when we have calmed down a bit we start to think about how we are supposed to get the bloody engine out of the water. Because without an engine, no race and a very short vacation.

Now Kjell jumps into the water trying to get to the bottom. Kjell, who is 174 cm short and weighing 63kg, in a drysuit without a weight belt. That was a no go from the start. It is now that I decide to have a go at it. I trow the anchor in the water trying to get hold of the engine, and I can feel the engine but it slips of the anchor all the time. It is now that I get the briljant idea to jump into the water to get a better angle for the anchor. A small tip to all of you people out there. If you decide to do this maneuver, take of the bloody lifejacket. The surprise I had when it inflated and almost choked me.

The engine is on the bottom of the channel and we are one lifejacket short. The Bohusrace is really starting of well. Takes of the inflated lifejacket and and grabs the anchor and tries to get hold of the engine. To my surprise I feel something heavy on the other end of the line and starts to pull. Soon I see the black battery cable down below and grabs hold of it, and finally I can pull the engine up on the dock.

Signia Cruises is on track again!

Raceday

The alarm clock calls at 6 AM. I have been awake since 4:25 AM. It is strange that it´s so hard to get a good nights sleep when I know that I´m going to be awake for between 35-40 hours. Nervous? A bit actually. It´s lucky that Signia Cruises has the expertise of Captain Kjell on our team, as long as he keeps the hell away from the engine. That is my responsibility from now on.

We carry down all the gear that we are going to use during the race, and then we go up the breakfast for a bite to eat. I only drink one cup of coffee this morning, because I really don´t want to have an upset stomach today. Even Harry Houdini would not want to sit in a Seascape 18 on a portapotti toilet in a lifejacket and with a drysuit wrapped around his legs.

At 7:30AM we are on the dockside saying goodbye to Gunilla and Sofi with both hugs and kisses. Strangely they don´t appreciate jokes like ” You better kiss me good now, because you may never see me again” Certain girls don´t have a good sense of humor. Or maybe it was just a bad joke.

During the night the wind has changed and we decide to try and sail out to the start. That is with what little wind there is. What is happening? It´s hardly any wind at all. I know that the forecast said 0-4m/s, but why do they have to be right today of all days?

When we start at 9:00AM in the first group of boats there is no wind at all. What a bloody fiasco. It takes us more than two hours to sail up to the Uddevalla bridge, a distance of 1,6NM. Boring! Later we are going to have all the wind that we want, but right now we are unaware of that.

After the bridge we turn south down the Uddevalla fjord and starts to zig-zag our way down against the wind. We are on the way down to Hättestads lighthouse out in the ocean. After an hour the wind is picking up speed and it starts to look like the sailing we wanted all along. Unfortunately for us the wind is picking up more speed by the hour and the rain is pouring down in buckets. We are doing our best to keep up with the wind and the waves, and we don´t have time for much else. One reason for the lack of pictures.

At about 14:00AM the wind has picked up even more speed and I would guess that we have 16m/s in the gusts. It is starting to get almost impossible to sail. We have to much sail set, the boat is almost flat on the side more than once. Then the worst gust yet comes upon us, and the boat is flat on the side with the mast and sails completely in the water, and it refuses to turn back.

I´m standing on the rails in the cockpit and holding on to the rigging. It´s hard to estimate how long we are on the side but maybe around 20.30 seconds. It is starting get quite stressful now. In the corner of my eye I see Kjell jumping over the tiller putting his feet on one of the rudders, grabbing hold of the other, and starting to pull. Slowly the boat starts to get upright again, and we can breath normally. We both realize that we have to take a reef in the main. We find a small cove where we can do that, and I can take a leek. Funny how a little stress makes you want to pee isn´t it?

Lets try sailing again. Works better than before, but not good enough. We still have to much sail up and we don´t have anymore reefs to use. After a wile we are getting closer to the Tjörn bridge and we notice that wind is even stronger out to sea. Now we are talking about actually quitting the race. What really makes it easy to take that decision is when we notice that aa part of the rigg is broken.

Lets go back to Uddevalla.
On our way home we are doing about ten knots with a reef in the main. Good sailing! To bad for us it was not in the race. Now when everything had calmed down a bit I looked down into the cabin. The sight that meets my eyes is not a very pleasant one. The portapotti is on its side and all of the sanitation fluid is out on the floor. But what really bother me is that my candy has decided to take swimming lessons today. Shit! Sometimes life´s a bitch.

I call Gunilla and tell her that we are on our way back to Uddevalla, and that it would be very nice if she and Sofi could come and get us. I really don´t want to sleep on the boat after a day like this.

We probably do the fastest disassemble of the boat so far and set our course in the car for Smögen and the cabin they have rented. It is a cabin that is so small, that if all four of us take a deep breath the whole thing would collapse. But I don´t care, I just want to sleep. Drysuit goes off and the eyes where shut before I hit the pillow.

Thats the end of the Bohusrace for us.

PS: On Sunday we find out hat only 50 lof 165 boats has finished the race, so it was probably wise to quit after all.

And finally some pictures from ”sunny” Uddevalla:

To be continued….[:sv]Träningsdag

Vaknar på torsdagsmorgonen och tittar ut genom fönstret på hotellet. Grå himmel och ösregn. Vi som ska ut och träna idag. Fan också!

Klockan 9 sitter vi i ett konferensrum och får en lektion av Sebastian Christensson hur vi ska genomföra racet. Han går igenom banan på en powerpoint och visar var det finns faror att ta hänsyn till. Vi får även tips på bra rutter att välja. Sakta börjar det sjunka in vad vi har föresatt oss att göra. Det kommer att bli tufft och dragit där ute. Prognosen för fredagen talar om 0-4m/s vid starten för att sedan öka under dagen till 12m/s i medelvind och upp till 15m/s i byarna. I en jolle. Vi borde definitivt skaffa oss bättre impulskontroll.

Ute fortsätter regnet att ösa ner. Bestämmer oss för att vänta med träningen till efter lunch. Går upp till centrum och fikar, lunchar och handlar lite nödvändiga saker samtidigt som vi hoppas att regnet ska gå över. Vi kan ju inte bara sitta och mysa i båten utan måste umgås lite med vårat fantastiska supportteam Gunilla och Sofi. Bland annat så köper vi en portapotti på Biltema. Känns som en bättre lösning än en hink. Den ska nog gå att klämma in i båten. Kanske.

Klockan 13 sitter vi båten med våra torrdräkter på och glider ut genom kanalen för en sista träning inför racet. Gissa om det slutat regna? Inte direkt. Det börjar med ett stilla duggregn för att sedan övergå till ösregn och mellan 6-8m/s vind. Ska senare visa sig vara en bra genomgång inför vad som komma skulle. Vi är ute och kör i två timmar ungefär innan vi tröttnar och vänder hemåt. När kepsen börjar likna en blöt disktrasa och fingrarna ser ut som att man har legat i badkaret hela eftermiddagen och druckit skumpa med frun så kan det vara nog.

På väg tillbaka till bryggan möter Joakim Holmqvist som är på väg ut på sitt andra träningspass med sin Seascape 27. De ser verkligen taggade ut, hoppas det går bra på tävlingen för dem.

Lite småsega lägger vi till och börjar ta ner storseglet, och plocka ihop vår Torqeedo elmotor. Den består av tre delar. rorkult, batteri och drivlina. Jag står på bryggan och håller på att plocka ner batteriet i väskan när jag hör ett tydligt PLUMS och omedelbart efter hör Kjelle skrika ” Det är fan inte möjligt. Jag höll ju i”. Det var inte med en vidare bra magkänsla jag vände mig om och tittade. I båten ser jag Kjelle stirra ner i vattnet efter en motor som borde ha suttit på akterspegeln och nu tydligen ligger i vattnet.

Jag biter mig så hårt i tungan jag kan för att inte säga något som kan göra oss till ovänner för evigt, att jag befarar att den ska gå av. Under tiden sätter Kjelle igång med att sortera om ankarlinan i något meditativt syfte (jag tror nog han är arg). Vi lugnar ner oss efter ett stag och börjar fundera på hur fan vi ska få upp motorn från botten. Utan motor inget race och en väldigt mycket kortare semester.

Kjelle hoppar i vattnet och försöker se om han når ner till botten. Går inget vidare faktiskt. Kjell Johnsson 174cm kort i en torrdräkt full med luft utan viktbälte gör det till ett omöjligt projekt.
Tadaa! Dags för Kapten Anders att göra entre på brottsplatsen. Jag slänger ner ankaret för att kolla om det går att dragga efter motorn. Känner att ankaret tar tag i den men motorn glider av hela tiden. Kommer då på den briljanta idén att hoppa ner i vattnet för att få en bättre vinkel för ankaret.

Ett litet tips till er alla, är att om ni ska hoppa i vattnet för att dragga efter en motor, ta av den självuppblåsbara flytvästen. Det var fan vad förvånad jag blev när den kramade om mig som en knallgul anakonda. Motor i sjön och en flytväst mindre, Bohusracet börjar verkligen bra. Tar av mig flytvästen och slänger upp den på kajen, för nu ska motorjäveln upp. Har sån fantastisk tur och känner att jag får tag i något tungt med ankaret. Säger till Kjelle ” Rör dig inte en millimeter i båten nu” och börjar dra upp ankarlinan med en urmakares tålamod. Strax ser jag den svarta kabeln som går till batteriet och får tag på den och kan lyft upp motorn på kajen.
Signia Cruises är på gång igen!

Racedag.

Väckarklockan ringer 6:00. Jag har varit vaken sedan 4:25. Det är väl konstigt att det ska vara så svårt att sova när man vet att man ska vara vaken mellan 35 och 40 timmar i sträck. Nervös? Lite faktiskt. Det är tur att vi på Signia Cruises har Kapten Kjell att luta oss mot, i alla fall så länge han ger fan i motorn, den är mitt ansvar från och med nu.

Vi bär ner det vi ska ha med oss på tävlingen till båten och knallar upp till frukostmatsalen och käkar lite. Tar bara en kopp kaffe för ovanlighetens skull, vill verkligen inte ha en orolig mage idag. Hur praktiskt det än kan vara att sitta på en portapotti i en båt med 90cm i takhöjd, med en knäppt flytväst och en torrdräkt nerdragen till knäna. Houdini nivå på den bedriften.

Klockan 7:30 står vi på kajkanten och säger adjö till Gunilla och Sofi med både kram och puss på munnen. Men konstigt nog så uppskattar de inte skämt av typen ”Passa på att kramas nu för det kan vara sista gången ni ser oss”. Vissa tjejer har verkligen ingen humor. Fast det kan också ha varit ett opassande tillfälle för sådana skämt. Förmodligen.

Under natten så har vinden vänt så vi bestämmer oss för att slänga in motorn i kabinen och segla ut genom kanalen mot starten. Det vill säga med den lilla vind det är. Vad är det är för något? Det blåser ju knappt. Prognosen har sagt att det ska blåsa mellan 0-4m/s, men varför ska den stämma just idag?

Vi startar i första startgrupp klockan 9:00. Totalt vindstilla. Vilket jävla fiasko. Det tar oss över två timmar att ta oss fram till Uddevallabron, en sträcka på 1,6nm. Tråkigt!! Vi som ville segla och köra ifrån alla de andra långsamma småbåtarna. Det ska visa sig senare att vi kommer att få mer vind än vi vill ha.

Vi rundar udden efter bron och börjar kryssa oss ner för Uddevallafjorden för att ta oss ner mot Tjörn och Hättestads fyr ute till havs. Efter en timme börjar vinden tillta och det börjar likna den seglingen vi har önskat oss hela tiden. ”Det börjar likna segling banne mig”. Tyvärr så fortsätter vindstyrkan att öka och regnet öser ner hela tiden. Vi kämpar på så gott det går på kryssen, och det finns egentligen inte mycket tid över till något annat än att styra och passa skoten.

Ungefär klockan 14:00 så har vinden ökat till upp mot 16m/s i byarna och det börjar bli snudd på oseglingsbart. Vi har helt enkelt för mycket segel uppe så båten lägger sig nästan helt ner på sidan flera gånger. Då kommer den värsta vindbyn hittills och båten lägger sig platt på sidan med mast och segel i vattnet och vägrar att räta upp sig. Jag står på railsen i sittbrunnen och håller fast mig i vanten( de rostfri vajrarna som håller upp masten för de som inte är seglingskunniga). Vi ligger nu på sidan i mellan 20-30 sekunder samtidigt som vinden blåser vidare med sina 15m/s. Börjar bli lite stressigt nu. I ögonvrån ser jag Kjelle klättra över rorkulten ut och ställa sig på det ena rodret samtidigt som ha tar tag i det andra och drar. Sakta börjar båten räta upp sig igen och vi kan börja andas lite normalt. Vi båda två inser att vi inte kan ha så här mycket segel uppe om vi ska fortsätta. Vi måste reva storseglet och det snabbt. Hittar lite lä bakom en udde där vi kan reva seglet och jag kan passa på att pissa. Märkligt vad lite stress kan göra en väldigt pissnödig.

Ut och prova igen då. Funkar bättre än förut, men inte toppen. Vi har fortfarande för mycket segel uppe, och när vi börjar närma oss Tjörnbron märker vi att det blåser mer ute till havs, så börjar vi fundera på om det inte är dags att bryta tävlingen. Det som slutligen får oss att ta det mycket kloka beslutet, är att blocket till försegelskotet har brustit. Går nästa del sönder på den så har vi inget försegel, och det är inte ett bra scenario ute på havet i styv kuling.

Vi vänder om hemåt.

På hemväg så har vi en perfekt vind och seglar i runt 10 knop på revad stor och försegel. Bra drag kan man säga, bara synd att det inte var så när vi fortfarande var med i tävlingen. Nu när det är lite lugnare på båten så passar jag på att titta ner i kabinen. Den synen som möter mig är inte vacker. Portapottin har vält. Det ligger ungefär 10 liter vatten/toakem och skvimpar runt på golvet. Men det som verkligen stör mig är att allt mitt tröstgodis som jag har köpt, tydligen har bestämt sig för att ta simlektioner just nu. Skit! Just nu när jag verkligen behöver mina tröstnappar.

Life´s a mess sometimes!

Vi ringer till Gunilla och Sofi och berättar den glada nyheten att vi är påväg tillbaka till Uddevalla, och att det vore hyggligt om de kunde komma och hämta oss. Vi ville verkligen inte sova i båten efter en sån här dag. Tro det eller ej men de blir faktiskt väldigt glada och säger att vi för ovanlighetens skull har varit ett par duktiga pojkar. De säger något om att det var klokt och moget gjort. Själva känner vi oss som fegisar. Förmodligen så har de rätt, och jag är inte den som säger emot den som kommer med en MAX Steak & Bacon till mig klockan 22:30, när jag är hungrig och trött.

Utför den snabbaste ihoppackningen av båten hittills och sätter kurs på Smögen och den campingstuga som de har hyrt för natten. En stuga som består av två våningssängar, och är så liten att om vi alla fyra drar in luft i lungorna samtidigt, så är det risk att väggarna rämnar. Men där och då så kunde jag inte bry mig mindre. Nu skulle torrdräkten av. Somnar med understället på utan att passera GÅ.

Snipp snapp snut så var Bohusracet slut.

PS: På söndagen får vi reda på att det endast är 50 båtar av 165 som slutfört tävlingen, så det var nog klokt att bryta i alla fall.

Slutligen lite bilder från ”soliga” Uddevalla:

 

To be continued…..[:]